Oppositionen.se

Idag har Västerbottens-Kurirens ledarsida gjort en intervju med undertecknad om Oppositionen.se och även några tankar kring socialdemokratins framtid. Det är en kortad version som finns i papperstidningen men hel intervjun finns här.

Expressen publicerar i dag en diger genomgång av hur flera förmögna privatpersoner skaffat sig inflytande över moderaternas politik genom frikostiga donationer. Man skriver bland annat om fundraisingverksamheten Tornet som har ett par hundra medlemmar, vilka får träffa partiledningen och ge sina synpunkter på moderat politik. En äldre företagare i Mellansverige berättade på ett medlemsmöte att han skänkt ”närmare 100 000 kronor” de senaste åren.

I Expressen framkommer också att moderaterna bara under valåret 1998 drog in runt 17 miljoner från moderatvänliga företag, trots att partiet har som policy att inte ta emot bidrag från företag.

Om Tornet sägs att denna verksamhet har sin grund i en annons införd i moderaternas medlemstidning Medborgaren, där partiet lockade nya medlemmar till stödklubbar genom att erbjuda en ”möjlighet att påverka viktiga frågor genom dialog med partiets talesmän”. En stor del av de privatdonationer som moderaterna får, kommer från ett par hundra hemliga medlemmar i ”Sällskapet Tornet”. Varje medlem skänker minst 1 200 kronor per år, men enligt Expressens källor handlar det ofta om ”betydligt större summor”. Detta bekräftas i en artikel i Medborgaren, där man anser att det är ”glädjande” att så många väljer att skänka mer.

Expressen berättar även om flera andra, mindre kända insamlingsverksamheter som gett moderaterna betydande ekonomiska tillskott genom åren. Därför är det knappast konstigt att moderaterna inte varit helt förtjusta i idén om att öppet redogöra för de miljoner de drar in i ekonomiska bidrag från en mängd privatpersoner. ”Att redovisa från vem [moderaterna får pengabidrag ifrån] vore att röja valhemligheten”, rasade den dåvarande partisekreteraren och numera arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin i Svenska Dagbladet när idén om öppen redovisning tidigare varit aktuell.

Personligen tror jag att en öppen redovisning av de ekonomiska bidrag partierna och dess kandidater och företrädare får från olika håll, vore en utmärkt idé. Socialdemokratin har knappast något att skämmas för i det avseendet; kopplingen mellan arbetarrörelsens fackliga och politiska gren är välkänd och djupt förankrad historiskt. Att LO-förbund väljer att ekonomiskt stötta en socialdemokratisk politik som ligger i deras medlemmars intresse är föga förvånande eller upprörande. Inte heller att höginkomsttagare och kapitalägare är beredda att satsa pengar på en borgerlig politik som kan innebära skattesänkningar för dessa grupper.

Under valrörelsen var regeringens handhavande av utnämningsmakten föremål för omfattande kritik från borgerligt håll. Från höger skapades en effektiv bild av en korrupt socialdemokrati som rekryterade folk till tunga poster i staten på blott s-meriter. Om Alliansen skulle få chansen skulle det bli stopp på korruptionen — insyn, meritokrati och professionalism skulle råda. Destom skulle en icke offentliggjord grupp s-märkta generaldirektörer få foten rakt av.

I Svd läser jag nu att Per Unckel (m) nu blir landshövding i Stockholm. Han efterträder Mats Hellström (s), som s-regeringen satte på posten 2002.

Är det nu någon som hört Unckel frågas ut av riksdagsledamöter om sin lämplighet? Har han rekryterats i konkurrens med tjugo andra kandidater? Har tjänsten utlysts i dagstidningarna? Svaret är att, nej, det har gått till som vanligt. Den nye landshövdingen berättar själv hur det gick till: “Jag har fått besked av statsministern att det är klart och offentligt”. Så mycket för snacket om ett nytt sätt att se på regeringens utnämningsmakt.

Unckel har tjänat moderatpartiet så länge någon kan minnas, Muf-ordförande på 1970-talet, minister och riksdagsledamot. Men han är sinnebilden av en gammal moderat och det passar inte i Raj-Rajs och Tottos nya mexitegelparti. Unckel måste hållas borta från politiken med samtidigt hållas nöjd så att han avstår från bittert skavaller till pressen och konspirationer mot den nya ledaren. Landshövding i Stockholm? Varför inte!

Alliansen är på god väg att tvärt emot vad man sa i valrörelsen –- å ena sidan peta tjänstemän med fel partibok och å andra sidan fylla på med sitt eget folk. Ams-chefen Bo Bylund anses med nödvändighet vara inkompetent då han har s-bakgrund, medan Per Unckel meriterat sig genom decennier av mygel i moderaterna. Något nytt och öppnare system för utnämningar tycks inte vara aktuellt: Reinfeldt lyfter bara luren och kommenderar fram nya jobb åt gamla moderater.

Folket mullrar och irritationen växer hos den svenska fackföreningsrörelsen över de planerade förändringarna för A-kassan. Över 22.000 personer har nu skrivit under uppropet – Rör inte A-kassan. Gör det du också! Länk till uppropet.

Helle Klein tipsar om Ekots rapportering från Tyskland där erfarenheterna av de drastiska försämringarna av a-kassan pekar på att det inte alls leder till några nya jobb. Länk.

Tyskland sänktes ersättningen i a-kassan drastiskt förra året. Ett av målen med reformen var att få arbetslösa att acceptera jobb med låga löner. Men effekterna på arbetsmarknaden har uteblivit, enligt forskare.

– Jag kan inte se att sänkningen hittills har haft någon betydelse. De långtidsarbetslösa är fortfarande arbetslösa, säger Karl Brenke, på Tyska institutet för ekonomi i Berlin.

Regeringen trampar på. Den som är arbetslös ska få sänkt a-kassa. Rejält sänkt.

Sänkt a-kassa är självklart något som hårt drabbar barnen till de människor som drabbats av arbetslöshet. Och så typiskt är sänkt a-kassa och övriga förändringar i arbetslöshetsförsäkringen utformade på så vis att det är de redan svagaste grupperna som drabbas värst.

Högerregeringen trampar på.

Trots att regeringen egen utredning visar att de förändringar av arbetslöshetsförsäkringen som de planerar är ett hot mot jämställdheten.

SvD skriver:

Kvinnor drabbas hårdare än män. Det konstaterar regeringen i förslaget om ny arbetslöshetsförsäkring, som SvD Näringsliv har läst. Arbetsvillkoret skärps och följden blir att många som jobbar deltid riskerar att förlora rätten till a-kassa.

Överhuvudtaget är högerregeringens planerade försämringar av arbetslöshetsförsäkringen något verkligen visar att de så kallade nya moderaterna inte är något särskilt nytt.

Den som uppfostrar barn brukar bli påmind om att barn gör inte som du säger utan som du gör.
Högeralliansens företrädare, i alla fall vissa, som Reinfeldt, har sagt att de tycker om och uppskattar svenska modellen på arbetsmarknaden med starka fackföreningar.

Hmm. Då kommer ju frågan, varför vill de då så prompt och så snabbt genomföra förändringar kan försvaga fackföreningar? En höjning av avgiften till a-kassan på kanske 300 kronor i månaden för en lågavlönad och borttagen avdragsrätt för fackavgifter - vad är det annat än förändringar som är till för att motarbeta fackföreningar?

Dessutom var remisstiden för första omgången en vecka. Nu är det åter bara en veckas remiss-tid på nästa omgång. Visar det att regeringen vill genomföra förändrigar som är väl förankrade bland arbetsmarknadens parter? Knappast.

- Det liknar en krigsförklaring när regeringen inte tar sig tid och låter oss vara delaktiga i processen. Här handlar det om en jättestor förändring av spelreglerna på arbetsmarknaden, säger LO:s tredje ordförande Leif Håkansson.

Andra bloggar om: akassan, arbetslöshetsförsäkringen, högerregeringen, fackföreningar, politik

Lena Adelsohn Liljeroth välkomnas som ny kulturminister på bred front av kultursverige. Vi har fått en minister med ett socialt engagemang och en verklighetsförankring. Skillnaden är enorm jämfört med den tidigare så misslyckade utnämningen och här i ligger säkert en del av välkomnandet. Lättnaden över att ha blivit av med Chilò och istället fått en riktig politiker.

Hon välkomnas även av oss oppositionella. Så här säger Siv Holma (v) ny ordförande för riksdagens kulturutskott. Länk.

- Hon är intresserad av kulturfrågor, och utifrån hennes ideologiska utgångspunkter så kan jag inte tänka mig att hon kommer göra ett dåligt arbete - tvärtom, säger Siv Holma (v).

Men trots allt positivt med bland annat engagemang i kvinnojourer och fryshuset så är faktum att hon är moderat och som sådan bär hon på den för moderaterna och högern typiska konservativa elitistiska kultursynen. Hon uppger att hon vill att samhället ser företagsmässigt på kulturområdet och säger ja till att återinföra avgifter på statliga muséer. Hon har också velat utreda förutsättingarna för att slå samman SVT, UR och SR till ett bolag.

Man kan fråga sig vad det innebär att ”samhället ser företagsmässigt på kulturområdet”. Antagligen ligger svaret någonstans i uppfattningen att kultur ska vara något medborgaren ska behöva betala lite extra för och att kultur är främst för dem som tror sig förstå sig på den, det vill säga de välbärgade.

Varför annars är man beredd att skrota museireformen som har gjort en sån stor succé? Man skrotar de fria entréerna till muséerna med motiveringen att det kostar för mycket pengar. Samtidigt som Lena Adelsohn Liljeroth tycker att det är spännande med ett nytt operabygge. Länk.

- Det vore jättespännande! Det nuvarande operahuset är inte ett arbetsmässigt väl fungerande hus.
- Alltihop är en fråga om pengar. Ett sånt här hus kommer kosta ett antal miljarder. Men visst vore det spännande, utbrister den nya kulturministern.

Hon har i allafall gett ett positivt besked och det är att bibliotekslånen inte ska avgiftsbeläggas.

Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om Lena Adelsohn Liljeroth, kultur, museer.

Jag kan inte motstå att citera Ali Esbati som kommenterar ett av de första uttalandena från den nye moderate handelsministern:

Efter decennier av enpartistyre, maktkorruption, ekonomisk vanskötsel, katastrofala socialistiska jämlikhetsexperiment, implosion av värdegrunden i skolan, ohämmat fusk i socialförsäkringssystemen, myndighetselefantiasis, hetsjakt på företagare, samt massarbetslöshet, har Sverige enligt den nye moderate handelsministern Sten Tolgfors (m) kommit att bli ”ett av världens starkaste varumärken”.

Ombildning och utförsäljning, utförsäljning och ombildning. Ja, det blir det tydligen mycket av nu. Jag ska börja med att meddela att jag inte är emot all ombildning. Och jag är definitivt inte emot bostadsrätt som upplåtelseform. Men det finns en märklig inställning från framförallt moderaterna i denna fråga. Kristina Alvendal, moderat borgarråd i Stockholm, säger att utförsäljningen av allmännyttan är en integrationsfråga. Que? Integrationsfrågor handlar väl ändå om att minska klyftor genom att människor kan försörja sig och genom att de har en bostad.

Många människor i vårt land arbetar inom låglöneyrken, har litet eget kapital och svårt att få stora lån. Moderaterna vill fortsätta bygga hyresrätter – för dessa. Kristina Alvendal säger ”det är viktigt att vi fortsätter att bygga hyresrätter för människor som till exempel ska stanna kortare tid vid studier eller invandrare utan kapital.” Jaha, så var det med den integrationen! Det är dessa människor som ska vara ”förvisade” till hyresrätten.

Jag bor i hyresrätt, jag har bott i olika hyresrätter sedan 1989. Som mest nöjd har jag varit när jag har haft allmännyttan som hyresvärd. Ja, det är sant. Det är inte något ideologiskt försvar av allmännyttan. Jag har valt att bo i hyresrätt för att jag gillar den formen av boende. Om jag vill bosätta mig i bostadsrätt anser jag att jag får söka mig till en redan befintlig bostadsrätt. Varför ska jag förhindra kommande generationer att bo i hyresrätt på samma ställe som jag själv bott? Varför ska jag hindra mina barn att kunna bo kvar i samma område som de är uppväxta i? Jag har inte råd att köpa dem en bostadsrätt var.

Varför ska människor med kapital ha rätt att välja vilken upplåtelseform det ska vara. Nästa som flyttar in kan ju inte ändra tillbaka till hyresrätt.

Med moderaternas inställning till hyresrätten så är det självklart att folk snabbt som attan vill ombilda. Vem vill bo på detta sätt som fördöms av ett stort gäng politiker? Vem vill vara en loser? Alvendal säger också: ”det är klart att man kan se i efterhand att det blir en annan atmosfär i husen där människor har köpt sina lägenheter.” Ja, vissa oroselement kanske var tvungna att flytta…

Nej – börja med att uppvärdera hyresrätten som en upplåtelseform lika mycket värd som de andra formerna. Säg inte att hyresrätter bara är till för de utan kapital och människor som stannar kort tid. Hyresrätten är inget genomgångsboende! Se på mig – jag har bott i hyresrätt i 17 år. Trots att jag skulle ha kunnat få lån till bostadsrätt eller äganderätt.

För att unga människor idag ska kunna flytta till eget boende så är hyresrätten det enda sättet – för de flesta. Ryck inte bort möjligheten för dem att flytta hemifrån. Problemet med hetsen att sälja ut är att det är först i attraktiva områden det tar fart. Det innebär att grupper som nämnts här ovan, inte har någon som helst chans att få bo i attraktiva områden. Men det är kanske skit samma för moderaterna – då slipper de blanda sig med vanligt folk.

Nu försvinner räntebidrag och investeringsbidrag för bostadsbyggandet. Från drygt 1,7 utlovade miljarder försvinner 737 miljoner kronor. Detta kommer att påverka andelen nya lägenheter. En del av räntebidragen försvinner även retroaktivt vilket kommer att leda till påtagligt ökade hyror, enligt Hyresgästföreningen.

Det är naturligtvis illa, men det som är värst är den näringspolitiska betydelse ett sådant förslag får. Alla bedömmare är tämligen överens (även de som inte gillar detta) om att tillväxt sker i städer och att tillväxten i städerna är till nytta för glesbyggden. Det är inget svenskt fenomen.

Både bostäder och bostadsbyggande är de enskilt viktigaste tillväxtfaktorerna. Skatt, blanketter, kapital och annat kommer därefter. Dessa är inte heller oviktiga men de kommer tidigast på tredje plats.
Varje byggjobb ger ett par jobb i industrin, tidigare räknade man på mellan tre och fyra jobb. Idag med ökad globalisering och ökad produktivitet så handlar det om ca två tillkommande arbetstillfällen.

Men allra viktigast är att Sveriges tre storstäder (nåja, varken Stockholm, Göteborg eller Malmö-Köpenhamn är speciellt stora), behöver fler bostäder för att företagen ska kunna anställa människor.
De behöver också växa rejält för att Sverige ska vara konkurrenskraftiga på den internationella arenan.

Dessutom så kommer ålderssammansättningen innebära både stor efterfrågan på personal, samtidigt som andelen äldre och äldre-äldre ökar kraftigt. Med funktionstillgängliga bostäder så kan hemtjänst förskjutas i tid flera år framförallt för de äldre men även för de över 80 år. Och de allra, allra flesta pensionärer vill leva självständigt och fritt så länge det går. Detta är också bra för kommunernas ekonomi. Det är sällan så många faktorer drar åt samma håll. Därför är det extra beklagligt att den nya regeringen väljer att sanda istället för spola isplanen innan match.

Det måste ha varit fler än jag som reagerade på det, när man i tidningarna och på tv rapporterade om finansministerns traditionella vandring från departementet till riksdagen med “den nådiga luntan”; man talade om Borg.

Ursäkta? För mig är det namnet fortfarande synonymt med en viss tennisspelare från Södertälje.

Och nu har det också börjat refereras till “han Billström”. Han? Aha, de menar inte Annika utan den tv-licensstrejkande migrationsministern. Förvirrande är det hur som helst.

Från andra har jag hört att de har svårt att hålla isär miljöminister Anderas Carlgren från Fryshusetprofilen Anders Carlberg. Ännu mer rörigt blev det i samband med härvan omkring Cecilia Stegö Chilò, då en person med det i sammanhanget snarlika namnet Anders Carlgren plötsligt dök upp i debatten…