Oppositionen.se

Vad är målet med skolan? Är det att skapa demokratiskt sinnade människor med goda kunskaper och färdigheter samt förmåga att självständigt lära och kritiskt granska? Ja, det torde vi väl vara överens om, eller hur? Men vägen dit är som sagt omdiskuterad. Man kan undra om skolliberalerna med minister Björklund i täten och deras patentmedicin - tidigare betyg, mer friskolor och mer disciplin verkligen skapar de önskade resultaten? Skolliberalerna tror sig veta svaren.

Valfrihet har varit honnörsordet för skolliberalerna framför allt. Men valfriheten har en stor baksida och det är att segregationen ökar och studieresultaten minskar i skolorna i de socialt mest utsatta områdena. Segregation är inte heller ett ord Björklund använder sig av. Däremot är han flitigt på att slänga sig med många märkliga uttalanden. Helena på bloggen Granskaborgarna har gjort en fin sammanställning av några uttalanden, länk till Granskaborgarna. Här är är två exempel:

- Svensk skola har mest skolk, mest skadegörelse och det mest kränkande språkbruket i hela världen. Det krävs en rad åtgärder. Ordningsbetyg är en av många. […] Eleverna i svensk skola i dag har sämre resultat än förut. Ja, de kan mindre. […] Generellt måste vi höja ambitionsnivån, till exempel ha fler läxor.[…] läraren måste i första hand vara en vuxen auktoritet.
Chatt under ungt val, lunarstorm, länk.

- Det har varit tabu i Sverige att diskutera att ibland dela upp eleverna i flickgrupper och pojkgrupper. Det handlar inte om att permanent återupprätta pojkläroverk och flickläroverk, men det måste vara tillåtet att tillfälligt göra en uppdelning, just för att pojkar och flickor mognar i så olika takt. Svd 25/3 2006, länk.

Jag tror att man måste se skolans problem inte enbart som just ”skolans problem” utan som hela samhällets problem. Segregationen idag är av den art att den påverkar hela samhället negativt. Varken den gamla regeringen eller den nya hade eller har en samlad strategi mot segregationen. Det behövs en mycket stor satsning på bland annat utsatta bostadsområden och där liggande skolor för att kunna vända trenden av fallande studieresultat och studiemotivation som där pågår sedan ett årtionde.

Det torde också vara ett mycket besvärande faktum för skolliberalerna att trenden med de fallande studieresultaten sammanfaller med början av nermontering av den sammanhållna grundskolan i början av 1990-talet och med införandet av friskolor. Föregångslandet Finland, som prenumererar på topplaceringar i internationella skoljämförelser har en väldigt låg andel friskolor. Här hos oss är var nionde grundskola just en friskola och var åttonde gymnasist är elev i en friskola.

Man kan bara konstatera att trenden är tydlig och att de välbeställda vill bort från den sammanhållna grundskolan och mot en mer skräddarsydd utbildning. Borta är tanken på jämlikhet och att utbildningen ska ha en utjämnade faktor. Björklund vill sortera mera, flickor för sig, pojkar för sig. Lågpresterande elever för sig och högpresterande elever för sig. Skapande av en sorteringsskola kommer att innebära att studieresultaten kommer att fortsätta att sjunka. Vi kommer att få alltmer svårt att mäta oss med Finland.

För övrigt är det berikande att här på Oppositionen.se också kunna läsa kommentarer med mer komplexa tolkningar och nyanserad kritik av skolans problem idag.

Detta inlägg är pingat på intressant.

Andra bloggar om: utbildningspolitik, Jan Björklund, skola, skolpolitik, betyg, friskolor.

Hårdare tag och mer prov och press har väl aldrig någonsin fött lust att lära?

Vad är det högerregeringen, i det här fallet representerad av folkpartiets Jan Björklund, egentligen vill? I DN debatt skriver högerminister Björklund:

Skolminister Jan Björklund: Regeringen upphäver förbudet mot kunskapsmål på lågstadiet.
Mätbara kunskapsmål i läsning, skrivning och räkning införs redan i årskurs tre. Regeringen kommer därför i vår att föreslå riksdagen att upphäva förbudet mot kunskapsmål före årskurs fem. De första nationella proven i svenska och matematik för årskurs tre genomförs inför vårterminsavslutningen 2009.

Ja, det är ett problem för samhället och framför allt för dessa barn som går ut grundskolan utan grundläggande kunskaper i basämnen. Det är ett slöseri med ett samhälles resurser och en tragedi för de drabbade.

Att sätta mer press på barnen tidigare har ju aldrig i historien skapad lust att lära.

Många barn halkar efter i skolan är redan utsatta barn.

Däremot: de barn som har föräldrar som redan i lågstadiet engagerar sig i sina barn och deras skola, som hjälper dem med läxorna, frågar dem om läxorna, stödjer dem och bryr sig, dessa barn får från början en bra start.

De lär sig, gör bra ifrån sig och får därmed också uppmuntran från skolan och lärarna.

Men de barn som inte har detta stöd hemifrån halkar efter från början och det vanligaste är ju att dessa barn inte heller kommer ikapp senare under skolåren.

Hur ge dem lust att lära, hur få den naturliga nyfikenheten att utforska världen, att gro inne i dem?

Att ha trygga vuxna, att ha människor som bryr sig, det är en framkomlig väg, inte test som ännu mer kommer att ge dem magont och pressa dem.
Om testet visar att de inte kan det de bör, inte blir deras hemförhållanden bättre av det.

Att deras föräldrars situation har med samhället i övrigt att göra är ju givet. Ett högersamhälle där arbetslösa ska få ännu sämre förhållanden, där målet är en låglönemarknad, där förtidspensionerade som gått igenom en tung process för att få pension nu ska gå igenom det än en gång och så vidare, och så vidare - denna utveckling skapar inte tryggare människor som ger barn mer trygghet. Men nu lämnar vi detta sammanhang åt sidan och tittar enbart på skolpolitik i sig, som om det skulle existera för sig själv.

Men även när vi gör det: inte föds det någon lust att lära genom att barnen ska få nationella prov tidigare.

En tanke gror inne i mitt bakhuvud: kan det vara så att högerns Björklund inser att om barnen tidigare får prov och tidigare sorteras, om det tidigare skapas klyftor mellan barn, ja då har klyftorna ökat också där.

För ökade klyftor som resultatet av politiken, är ju ändå något som går igen i de flesta av högerns förslag.

Andra bloggar om: folkpartiet, högerregeringen, nationella prov, skolpolitik, utbildningspolitik, Björklund

Det går inte att undvika idag, det här har jag precis postat i min personliga blogg, men jag tycker det här hit också, så:

Nu står det klart att åtminstone sex personer åtalas i den data-intrångshärva där folkpartister vid flera tillfällen före valet tog sig in i socialdemokraternas intranät.

Att detta slagit hårt på folkpartiet, eftersom just detta parti utmärkt sig extra genom att med stora åthävor påstå sig vilja genomföra med lag och ordning och vilja ta krafttag mot fusk, ja det är ju ödets ironi.

Men, men, men, hur är det med partiledaren Lars Leijonborg?

Han står inte åtalad och enligt partisekreteraren Erik Ullenhag har inget framkommit som pekar på att Leijonborg hade något kännedom om dataintrånget.

Om det är så att Leijonborg inte kände till dataintrånget är ju redan det en anledning till att han borde ompröva sin ställning. Hur är det möjligt att hans parti till och med använde sig av uppgifterna från dataintrånget vid planering av utspel och annat vid minst två tillfällen?

Hur kan flera så till partiledaren närstående medarbetare vara gemensamt inblandade i intrånget och kunna påverka tidsläggning och planering av partiutspel utan att partiledaren känner till anledningen?

Hur är det möjligt att ha ett parti där det kan ske utan att veta om det?

Har han vetat om det är det ju lika illa, fast av andra anledningar. Så hur Leijonborg än vänder sig har han ändan bak och det är stor skandal både om han kände till som om han inte kände till.

Ullenhag har ju till och med enligt dagens tidningar erkänt att dataintrånget påverkat folkpartiets utspel, ur Svenska Dagbladet:

Dataintrånget är en “mycket, mycket allvarlig” händelse, men folkpartiet redovisade öppet huvudbilden av det inträffade redan före valdagen.
Det sa partisekreteraren Erik Ullenhag på en pressträff i dag på eftermiddagen.
- Vi la så att säga korten på bordet i den här dataintrångsskandalen, sa Ullenhag.

Erik Ullenhag hävdar också att ingenting har framkommit som pekar på att Lars Leijonborg hade någon kännedom om dataintrånget, samt att partiet bara utnyttjade information från socialdemokraterna vid två tillfällen.

Andra bloggar om: dataintrång, Leijonborg, folkpartiet, Ullenhag, politik, samhälle

Liberala folkpartiet gillar inte elevdemokrati.
Skolminister Jan Björklund vill förbjuda elevstyrda gymnasium. Hans motivering är att elever inte ska kunna bestämma över lärare och rektorer.
Elevstyrda gymnasier har varit en möjlighet - inte en skyldighet. På de flesta gymnasieskolar där man har provat har man varit mycket nöjd och det gäller både elever och skolledning. Men liberala Björklund tycker inte skolledningarna klarar av att själva avgöra vad som är bäst för dem.
Att skolan är elevernas arbetsplats och att de ska kunna påverka till exempel sin arbetsmiljö och utformningen av undervisningen, verkar inte den nya regeringen vara intresserad av.

Förutom att avskaffa elevdemokratin ska den borglierliga ledningen i Västerås stad införa elitskolor. Istället för att låta närhetsprincipen råda ska nu betygen avgöra vem som ska få gå i vilket gymnasium. Det innebär att vi kommer få gymnasieskolor där elever med de högsta betygen som ofta kommer från välordnade och bättre hem går och andra gymnasieskolor där de som inte haft det lika förspänt får gå. Vad lär man då ungdomar om omvärlden och för förståelse för olika livsvillkor?

Två vänsterpartister i Sörmland riskerar att uteslutas ur partiet sedan de valt att samarbeta med de borgerliga i stället för med socialdemokraterna. Frågan om uteslutning ska inom kort tas upp i vänsterpartiets verkställande utskott.

Samtidigt så har kristdemokraterna i Sjöbo kommun inlett ett samarbete med bland annat främlingsfientliga Sjöbopartiet – utan att det från kristdemokraterna centralt hörs sägas något om uteslutning. I stället nöjer sig kd:s vice partisekreterare Göran Holmström med att säga att det är ”väldigt olyckligt” kristdemokrater har inlett det här samarbetet.

Uppenbarligen ser man i v respektive kd ganska olika på val av oortodoxa samarbetspartner.

De allra flesta torde vara överens om den stora vikten av att bygga många bostäder. Den styrande högermajoriteten i Stockholm har lovat att bygga 15 000 lägenheter under denna mandatperiod. Det är ju bra om man nu kan hålla detta löfte? Men tyvärr ser det onekligen mörkt ut.

Häromdan kom siffror från SABO, dom allmännyttiga bostadsföretagens organisation som förtäljer att byggandet av flera tusen lägenheter ställs in dom närmaste åren. 42% av de tillfrågade företagen i SABO’s undersökning, länk SABO uppger att de har planer för nyproduktion som inte kommer att verkställas på grund av förändringar av ränte- och investeringsbidragen. Det motsvarar ungefär en en halvering av företagens planerade nyproduktion. Totalt ska det handla om så mycket som 6 000 planerade lägenheter som inte kommer att byggas de närmaste åren. För Stockholms län innebär det att byggandet minskar med totalt 1 500 lägenheter. I Uppsala låter man bli att bygga 741 lägenheter, länk ABC.

Men Mats Odell är optimist och vidhåller att regeringens långsiktiga ekonomiska politik utan subventioner ligger kvar. Han tror att det kommer att byggas ändå på något sätt.

Kontentan av dessa siffror visar alltså på att regeringen inte kommer att kunna upprätthålla en hygglig och nödvändig bostadsproduktion under denna manatperiod. Något som ger bostadsbrist och sämre utveckling för både landsbygd och storstad. Vinnarna på regeringens bostadspolitik är villaägare med högt taxerade tomter. Förlorarna är de unga i Sverige. Under de närmaste tio åren kommer drygt en miljon unga ut på bostadsmarknaden.

Detta inlägg är pingat på intressant.

Andra bloggar om: bostadspolitik, bostäder, allmännyttan, Mats Odell, fördelningspolitik.

Nog jäser det runt om i landet och det är många som är upprörda över de försämringar av a-kassan som högerregeringen vill genomföra.

I mitt jobb kommer jag i kontakt med många av dessa upprörda människor. Det har alla uttryckt en stark önskan att få göra något, att få skriva under namnlistor, att få demonstrera och manifestera.

Därför pågår det massor av förberedelser runt om i Sverige inför många olika sådana aktioner.

Idag startades en facklig namninsamling. Om du vill kan du hämta en sådan lista som pdf här och skriva ut och samla in namn.

Jag har tidigare skrivit i ett inlägg här om den stora manifestationen som planeras under lunchtid i Stockholm den 14 december.

Samma dag blir det stora manfestationer på kvällen på flera andra orter och städer. I Göteborg tror jag det blir fackeltåg på kvällen.
I mitt jobb har jag lagt ut information på vår hemsida om de olika manifestationerna och där kommer vi att uppdatera informationen allt eftersom när mer blir klart om när och var.

Andra bloggar om: akassan, a-kassan, namninsamling, manifestation, politik, samhälle, högerregeringen

Hur bra är moderaterna och regeringen på miljöpolitik? Hitintills har dem inte utmärkt sig på något direkt positivt sätt. Visserligen vart trängselskatterna kvar i Stockholm men pengarna från skatterna är numera ämnade åt nya vägar istället för till kollektivtrafik, som minskar privatbilismen. Sedan detta beslut har även miljöminister Andreas Carlgren, centerpartist signalerat att han gärna ser att fler kommuner inför trängselskatter, länk DN.

Vi har vidare det nya moderata miljö- och fastighetsborgarrådet Ulla Hamilton (m) som öppnar hårt i Stockholm och förkunnar att ”Miljön blir inte längre någon överideologi”. Därmed anser hon att det är OK att banta miljöförvaltningen, stoppa nya naturreservat och sälja skogar och bondgårdar som staden äger, länk DN.

I dagens DN, ej på nätet uttalar sig statsministern om klimatfrågan och nödvändigheten att utveckla en klimatstrategi. ”Jag tror vi har mycket att göra, både i moderaterna och i hela alliansen, för att utveckla en klimatstrategi och möta de klimatfrågor som ororar många människor.” Då vore det väl lämpligt att börja med att styra om målet för trängselskatterna i Stockholm till att omfatta kollektivtrafik istället för nya vägar, kan man tycka.

Statsministern passar senare på i sitt uttalande att slänga in en brasklapp ” - Om miljöåtgärder alltid ställs mot marknadsekonomi så kommer många jobb att försvinna. Min förhoppning är att många företag i likhet med det här (Outokumpu i Degerfors) jobbar aktivt med miljöåtgärder.”

Jag får intrycket att det inte ligger så mycket i statsministerns första uttalande om utvecklandet av en klimatstrategi. Miljöfrågorna verkar mest vara något marknaden ska ta hand om. Därför blir det intressant att se hur regeringen och moderaterna behandlar projektet Tre Toppar, som nyligen hamnade på regeringens bord. Ett projekt som i korthet handlar om att företaget Idre fjäll vill bygga en skidanläggning på nationalfjället Städjan, länk DN.
Nipfjället-Städjan är naturreservat och ett så kallat Natura 2000-område, länk Naturvårdsverket, det vill säga att det ingår i europeiska nätverket Natura 2000. Här står viktiga intressen mot varandra på. Enligt en rapport som företaget har låtit ta fram så står ”352 nya årsarbetstillfällen och en (förmodad, min kursivering) tryggad framtid för tätorterna Särna och Idre” mot ett stort allmänintressen av riks och europeiska mått.

Med tanke på statsministerns brasklapp ovan och moderatenas höga svansföring i jobbfrågan så torde frågan om projektet Tre Toppar nästan redan vara avgjord. Det är mycket lite som pekar år miljöskyddets riktning och så tror jag det kommer att se ut denna mandatperiod. Miljöfrågorna får vika sig för marknaden.

Detta inlägg är pingat på intressant.

Andra bloggar om: miljöpolitik, marknaden, moderaterna, regeringen, naturvård, natura2000, renskötsel.

Från och med nu och framåt tänkte vi här på Oppositionen.se publicera en ledare varje månad med kommentarer och reflektioner över det politiska läget och regeringens arbete. Vi följer upp alliansens vallöften och reflekterar en del över vad som har debatterats här på bloggen.

Väl mött!

>> Länk till ledarsidan och november månads ledare.

Mammalobbyn jobbar hårt i Sverige. Flera organisationer, Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid, Hemmaföräldrar, Haro (det finns säkert fler) har länge jobbat för att föräldrar (läs mammor) ska få vara hemma med sina barn och få betalt för det. I o m alliansens valseger så har deras möjligheter att få gehör för sina krav ökat. Vårdnadsbidrag kommer att införas, det är detaljutformningen som nu ska funderas på innan förslaget kommer i riksdagen.

Mammalobbyn hävdar att barnen blir tryggare, lugnare och mår bättre om de får vara hemma med mamma istället för att vara på andra ställen eller med andra. I huvudsak menar de med detta förskolan men även män, barnens pappor, ingår. Mamma är bäst och gör bäst, pappa är inte lika bra och förskolan är sämst. Vårdnadsbidrag har funnits förut i Sverige och det finns i andra länder. Det är ingen tvekan om att vårdnadsbidraget kommer att användas av kvinnor. Andelen män är försvinnande liten, relativt sett ännu lägre än den redan låga andelen män som tar ut föräldrapenning. Det vet vi från den försöksverkamhet som pågått i bl a Nacka kommun.

Kvinnor och barn. Den heliga dyaden. Mannen som familjeförsörjare. Gamla traditionella roller som sitter hårt rotade. Freud körde hårt med dessa teorier och Freud lever ännu, trots att han inte är uppdaterad på genusforskning och modernare livsstil och samhällsstruktur.

Varför är det så svårt för män att ta plats i hemmet, med barnen? Män ses ännu som gulliga, duktiga och mjuka om de visar omsorg om sina barn och vill spendera mer tid med dem än helger och semestrar. Elise Claeson säger att svenska kvinnor vill ha män som Mikael Persbrandt. Jag är tveksam till om hon känner honom, men jag förstår vad hon menar. Hon avser nog mediebilden av Persbrandt. Jag är tveksam till om svenska kvinnor vill ha media-Persbrant, en fyllekörande, vänsterprasslande kvälls- och helgarbetande arbetsnarkoman. Möjligen vill en del kvinnor ha media-Persbrandt för att de tror att de kan omvända honom, precis som Svartenbrandt och andra psykopater får friarbrev från omvänderskor utan bättre vetande.

Kanske män genom tiderna inte gjort sig förtjänta av platsen närmast barnen? Det var inte så länge sedan männen åkte till jobbet när kvinnan åkte till förlossningsavdelningen. Och fortfarande än i dag väljer en del män att inte vara hemma något alls, inte ens de tio första pappadagarna i samband med förlossningen. Strange. Och vi har ju amningen, den kommer vi inte förbi. Kvinnor kan men inte män, även om det finns de som menar att även män kan detta, om än inte lika bra. Barn mår bra av att ammas, det är en vedertagen sanning som de flesta skriver under på. Så kvinnors skepsis till mäns omsorgsförmåga om de allra minska kanske är befogad. Men tiderna förändras, och rätt snabbt dessutom.

Mammalobbyn vill inte se männen med barnen mer. Nej, de vill se sig själva med barnen mer. Männen får jobba, eller vara hemma om de vill. Men i så fall samtidigt som kvinnorna, så att mammalobbyn kan hålla koll på männen. Männen får gärna bry sig om sina barn oc vara nära dem, om de gör det på “rätt” sätt.

Vad mammalobbyn gör är att de diskvalificerar barnens pappor. De diskvalificerar också alla kvinnor som inte stannar hemma med sina barn tills skolan börjar. Och i o med det säger de att alla barn som inte varit hemma med sina mammor i sju år är otryggare, osäkrare och mer troligt kommer att bli tonåringar med psykiska bekymmer. Detta är förstås dravel.

Idag vet vi ganska väl vad ett barn behöver från födsel till inträdet i vuxenåldern. Forskningen har varit omfattande och varje förälder har erfarenhet av hur man tillfredsställer ett barn ur alla möjliga perspektiv. Det saknas dock forskning på VEM som är mest lämpad att ta hand om barnet, mamman eller pappan. Anledningen är dels att det har funnits ett väldigt begränsat underlag när det gäller män som ensamma eller primära omsorgsivare åt barn. Dels, gissar jag, att det kanske saknats motiv att forska inom området, det kanske inte har varit en intressant frågeställning helt enkelt?

Forskningen är som sagt liten, men jag vill ändå flika in att det som finns inte pekar på några avgörande skillnader. Pruett konstaterar att:

1. Barn som har tagits om hand huvudsakligen av män kan utvecklas normalt och till och med bli extra trygga och intresserade av stimulans från yttervärlden.

2. De män som studien gällde kunde bygga upp den intensiva, ömsesidiga och vårdande kontakt som barnet behövde tidigt.

3. Deras sätt att ta hand om barnen byggde på en djup inneboende önskan om att ta hand om och att bli omhändertagen. Som vårdare blev männen inte enkla moderssubstitut. De speglade heller inte hustruns vårdande.

4. Vårdandet byggde på ett destillat av identifikationer med viktiga objekt i det egna livet.

Källa: Gunnar Carlberg “Dynamisk utvecklingspsykologi”.

Elise Claeson hänvisar till biologin när det gäller omvårdnaden om barnen. Typ att så har människan gjort i alla tider och då måste det vara rätt. Men, biologismen är en haltande vetenskap. Människan har gjort en mängd idiotiska val sen tidernas begynnelse, val som till absolut större delen handlat om att överleva. Det handlar inte om överlevnad nu längre.

Mammalobbyn påpekar att barn och ungdomars psykiska hälsa blir allt sämre. Tja, det är kvinnorna som haft ansvaret för barnen hittills, kanske dags att omvärdera och pröva något nytt? Det kanske fungerade en gång i tiden, nu behövs nya modeller.

Handlar det om att männen nu också vill komma in i kvinnornas starkaste bastion, barnkammaren? Barn har ju alltid varit kvinnornas område. Männen dominerar på alla andra områden i samhället, mer eller mindre, och nu ska de komma och ta det här ifrån kvinnorna också. Spekulationer kanske, men trenden är tydlig: pappor vill vara mer närvarande i sina barns liv även när barnen är små och det kommer att bli så.

För inte så många år sedan så var det enbart kristdemokraterna som talade om vårdnadsbidrag. Nu är det en hel allians som tycker det är toppen. mammalobbyn har lyckats ganska bra med sitt uppdrag, politiker med örat mot marken får ofta svårt att se vad som döljer sig bortom horisonten. Svårigheten är väl att just kombinera att vara visionär och samtidigt lyhörd mot medborgarnas önskningar. I det här fallet tycks det som om hela alliansen trycker huvudet mot marken då mammalobbyn ropar efter valfrihet. Vilken borgerlig politiker kan väl säga nej till ökad valfrihet, vad den än må gälla?

När det gäller vårdnadsbidraget så innebär den ökad valfrihet för vissa, nämligen mammor i familjer med gott om pengar. För de allra allra flesta innebär den minskad valfrihet. Närmare bestämt för bl a ensamstående, låginkomsttagare, arbetslösa och, inte minst, för barnen. Vilken valfrihet får våra döttrar i ett framtida samhälle där jämställdheten inte utvecklas, där de får räkna med att tjäna mindre, trots likvärdig eller högre utbildning, som sina bröder? Enbart p g a sitt kön. Vad är det för valfrihet?

SvD skriver om en undersökning gjord av FK som visar att endast 2,6 % av Sveriges barn har föräldrar som delar på föräldrapenningen. Och då är kriterierna inte att det skall delas 50-50 utan det räcker att föräldrarna delat 60-40 för att anses som jämställda. Var femte fyraåring har en pappa som inte tagit ut föräldrapenning alls.

Det är för jävligt.

Läs också Hem till frun.

Detta inlägg är pingat på intressant och finns även på Pappablogg.

Andra bloggar om: barn, faderskap. föräldraskap, feminism, förskola, jämställdhet, politik,