Redaktionen för Oppositionen.se tackar läsare och skribenter för delar av 2006 och önskar alla ett mycket gott, nytt och solidariskt år 2007. Vi kommer här att fortsätta granska och kommentera regeringens och högerns politik. Välkomna.
Visst, det finns anledning att ta det Niklas Svensson skriver med en viss nypa salt. Men på sin blogg skriver han att flera nyhetsredaktioner för närvarande undersöker rykten om att ett statsråd i Reinfeldts regering ska ha publicerat nakenbilder på sig själv på nätet i syfte att få kontakt med yngre pojkar, och att ett annat statsråd under flera år systematiskt ska ha ofredat unga tjejer så till den grad att vederbörandes parti fick gripa in och ersätta en flicka ekonomiskt.
Är något av detta sant så kan det bli en tidig julklapp till oss som snarast möjligt vill ha en ny regering.
Då tog då högerregeringen ett av de första stora stegen mot systemskifte. Högerregeringen klubbade igenom att sparka på de som redan ligger, a-kassan ska sänkas.
– Regeringen borde skämmas över den julklapp som landets löntagare nu får, kommenterade LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin beslutet. (Från LO-tidningen.)
Vi har väl alla hört det där mantrat som återupprepas från högern: hellre leva på eget arbete än a-kassa.
Det finns det väl ingen som säger emot? Men om du trots allt blir arbetslös, om företaget flyttar utomlands, om du känner att du gjort ditt på nuvarande arbetet och funderar på att våga söka nytt arbete…
Under veckan har tidningen Stockholm City haft en mycket bra serie där de lyft fram och berättat om de många barn i Sverige som växer upp i fattigdom.
I många fall handlar det om barn som växer upp med en förälder som antingen har ett låglönejobb eller är långtidssjukskriven eller arbetslös. Dessa barn drabbas nu ännu mer. Vilken julklapp från Sven Otto och Fredrik.
Försämringen av a-kassan är ju framför allt ett slag mot kvinnor som mycket oftare än män har otrygga anställningar och arbetar deltid. Nu riskerar dessa kvinnor att helt falla ur a-kassan.
Högerns strategi med att sänka a-kassan är förstås att tvinga de arbetslösa att ta jobb till mycket låg lön. Eller kanske rent av ge ett verktyg åt arbetsgivare för att kunna kräva att få sänka lönerna annars hotar arbetslöshet.
Detta leder ju till en låglönemarknad av amerikansk modell, den modell som amerikanarna själva vill överge. Där blåser inga högervindar längre. De har sett avigsidorna av det system som högern vill genomföra här.
Det jag har svårast att förstå i det här sammanhanget är att det finns människor som är medlemmar i ett parti som kallar sig kristet och som inte tvekar att sparka på de som redan ligger.
Andra bloggar om: a-kassa, a-kassan, högerregeringen, poltik, arbetsmarknadspolitik
Det gäller sjukvården där vi innan valet fick veta av Fredrik Reinfeldt att inga akutsjukhus ska säljas om Moderaterna och Alliansen kom till makten. I direktsänd TV förklarade han sig mycket nöjd med att kunna säga att så inte skulle bli fallet. Vad kallar man då de förslag som förbereds till början av nästa år och som går ut på att göra det lättare att sälja ut och privatisera sjukhusen. Det är inget annat en valsvek. Den så kallade stopplagen ersätts med ny lagstiftning där privatisering och vinstintressen är honnörsord. Vi går nu från allmän sjukvård till en privat. De allmänna sjukhusen kommer på sikt att få utländska ägare med vinstmaximering som primär drivkraft för sitt ägande. Det är mycket stötande att låta skattemedel gå till privata vinster istället för till återinvesteringar i vården.
Nästa svek är den falska omsorgen om de hjärtsjuka som väntar och i vissa fall dör i kön till operation. Nu har den borgerliga alliansen beslutat att dra in de extra resurser till thoraxkliniken som den tidigare socialdemokratiska ledningen tillförde Karolinska universitetssjukhuset för att ta bort köerna till dessa hjärtoperationer. Så sent som i augusti i år varnade man från moderaterna för att patienter skulle avlida om inte extra resurser tillfördes.
Den tidigare s-ledningen har tillförde Karolinska 58 miljoner kronor extra i augusti i år, av dessa var 20 miljoner öronmärkta till thoraxkliniken. Det är dessa 58 miljoner som den moderatledda alliansen nu drar tillbaka.
Christer G Wennerholm (m) i pressmeddelande den 4 augusti 2006:
”Därefter måste hon [Inger Ros, f d socialdamokratiskt sjukvårdslandstingsråd] säkra att […] den klinik på Karolinska som utför operationerna ges de resurser som behövs. Annars kommer ännu fler patienter att avlida i onödan.
”Christer G Wennerholm (m) i pressmeddelande den 3 augusti 2006:
”Inget ska gå före hjärtsjukvården. Så enkelt är det.”
Reservation från moderaterna till Landstingsstyrelsen den 8 augusti 2006:
”Grundläggande beställning inom t ex Thoraxkirurgin uppfylls inte. Hjärtsjuka patienter har nu dött i väntan på vård […]. För dessa patienter är de långa köerna livshota
nde.”
Detta inlägg är pingat på intressant.
Andra bloggar om: Sjukvård, moderaterna, vårdköer, vård.
Den borgerliga regeringen har börjat hårt. De kraftiga försämringarna i arbetslöshetsförsäkringen syftar till att försvaga facket och öppna för en låglönemarknad. De kraftiga nedskärningarna i arbetsmarknadspolitiken kommer medföra att de öppna arbetslöshetssiffror som sjunkit kraftigt till följd av den senperssonska stimulanspolitiken vänder uppåt igen i början av nästa år. Genom den partipolitiserade utnämningspolitiken, nedläggningen av Arbetslivsinstitutet, upprivandet av avtalet för public service med mera inleds högervridningen av den statliga administrationen.
En fråga som dock diskuterats allt för lite är hur den borgerliga politiken innebär en stegvis utförsäljning av vår gemensamma egendom till utländska intressen. Flera borgerligt styrda kommuner och landsting - bland annat Uppsala - har infört tvångsmässig konkurrensutsättning av offentlig verksamhet under det förskönande täcknamnet utmaningsrätt. Resultatet är att multinationella vårdjättar får marknadsandelar så att de kan skörda vinster framöver när de dumpat priserna och därmed slagit ut mindre konkurrenter och de offentligt drivna verksamheterna.
Ägandet är viktigare i en globaliserad ekonomi. Ägarnas handlingsfrihet blir allt mindre begränsad av nationella regleringar. Stora multinationella företag köper upp andra företag i samma bransch, ofta för att lägga ner deras verksamhet och minska konkurrensen. Koncernledningar, forskning och utveckling flyttar till andra platser i storföretagens hemländer.
Fredrik Reinfeldt sade för en vecka sedan angående Scania att han “hoppas att det finns en typ av långsiktigt och uthålligt ägaransvar på plats här i Sverige, som kan göra så att en kronjuvel i svensk industri också i framtiden kan ha sitt huvudkontor i Sverige”. Han “hoppas att det som är svenskägt kan förbli i svensk ägo”.
Privatiseringsminister Mats Odell fick i torsdags en första säljlista på sex stora statliga bolag - Telia Sonera, Nordea, SBAB, OMX, Vasakronan och Vin & Sprit. Själva existensen av denna lista är det bästa motbeviset på tesen att det offentliga inte kan bedriva affärsverksamhet - det handlar om sex välskötta statliga företag som kan ge en stor förtjänst på (den snart privatiserade) börsen om regeringens planer går i lås. Det är dock stora allmännyttiga intressen som går förlorade vid en försäljning.
- Telia Sonera äger bland annat det svenska telenätet - ett naturligt monopol och en viktig komponent i vår beredskap. Detta företag vill regeringen nu helprivatisera, eventuellt till ryska intressen.
- Nordea är en av Sveriges storbanker. Banker är oerhört betydelsefulla i varje ekonomi, genom sin makt över kreditgivningen. En helprivatisering av Nordea förändrar maktbalansen i svensk ekonomi - vem tar över? Blir det utländska intressen här också, blir det någon av de andra storbankerna som stärker sin ställning och försvagar konkurrensen eller blir det någon annan som kliver in och tar över statens roll som garant för en mångfald inom svenskt bankväsende?
- SBAB har varit väldigt betydelsefullt för att ta ner bankernas vinstmarginaler och därmed göra det möjligt att teckna bostadslån till betydligt lägre räntor än tidigare. Nu privatiseras det - vad händer med bostadsräntorna då?
- OMX äger Stockholms fondbörs. Ska utländska intressen ta över?
- Vasakronan äger husen som statens verksamhet bedrivs i. Är det inte lite hål i huvet att privatisera våra offentliga byggnader? Tänk om de nya hyresvärdarna vill ha företag i myndighetsbyggnaderna i stället och börjar ta ockerhyror - blir det ofrivillig utflyttning av statlig verksamhet då?
- Vin & Sprit slutligen är producenten av stora delar av Systembolagets sortiment. Genom vinsterna i Vin & Sprit återförs en del av de pengar som det offentliga får lägga ut för alkoholskadorna. Nu ska vi få en privat spritjätte - hurra!
Svensk arbetarrörelse är i huvudsak funktionssocialistisk och ser till ägandets funktioner snarare än att se oss blinda på vem som sitter på aktiebreven. Samtidigt är vi oerhört medvetna om att ägande är makt. Så har det varit i alla tider, och så är det minst lika mycket i dag.
Den som äger ett företag styr över investeringsbeslut, personalpolitik och mycket annat. Demokratiska ägandeformer av olika slag - personal- och konsumentkooperativt och folkrörelseägt såväl som kommunalt och statligt - är därför viktiga för att balansera upp marknaden. Starka demokratiska ägare är också en garanti för ett sådant “långsiktigt och uthålligt ägande” som Reinfeldt efterfrågade när det gäller Scania och som också diskuterades i valrörelsen när det gällde Volvo.
Höj tonläget mot borgarnas privatiseringar!
Även publicerat på min egen blogg.
Den borgerliga alliansen i Uppsala läns landstingsfullmäktige har bestämt att återinföra avgifterna på sjukvård för barn och ungdomar från och med årsskiftet.
I Region Skåne aviserade moderaterna långt innan valet att om de fick makten skulle de ta bort den fria sjukvården till barn och ungdomar.
Man kan befara att det blir effekten även på flera håll i alla de landsting som efter valet har fått borgerliga majoriteter.
Fri sjukvård för barn och unga har länge varit en socialdemokratisk hjärtefråga. I många socialdemokratiskt styrda landsting har det också blivit så. I Stockholm senast i somras.
Men nu är det slut med det. Nu börjar vi se återtåget, där de som har knappare resurser kan tvingas avstå från att söka vård när deras barn är sjuka. Så ska det inte vara. Ingen ska behöva tveka av kostnadsskäl om att gå till doktorn när ens barn är sjukt!
Kommunal i facklig kamp den 14:e dec.
Vi var många igår som manifesterade mot de sänkta ersättningarna och sämre a-kassa. Många kom från kommunal och många var kvinnor. Naturligt då det är kvinnorna som drabbas värst av sämre a-kassa. De skärpta villkoren slår också hårt mot kvinnor eftersom de mer än andra jobbar deltid. De sänkta ersättningarna kommer att sätta press på lönerna neråt. Exempelvis skulle en kommunalanställd kvinna med en lön på 16 000 kronor i månaden kunna tvingas att ta ett jobb för drygt 9 000 kronor.
Då är det säkert någon som säger att ”det är bättre att leva på en lön på 9 000 kronor än ingen alls”. Men 9 000 i månaden räcker inte långt numera med en bostadsmarknad där hyrorna alltmer kommer att marknadsanpassas. Då räcker inte ett arbete utan kvinnan i det här fallet bör ha två för att klara hyran och hushållet. Socialbidragskostnaderna kommer att öka markant för kommunerna framöver, var så säkra. Vi blir inte av med bidragen i Sverige.
Detta inlägg är pingat på intressant.
Andra bloggar om:
Facklig kamp, a-kassan.
Arbetarrörelsen har lyckats mobilisera ut sina reserver - två månader för sent. De rödgröna partierna har stöd av 51,3 % medan de borgerliga partierna skulle få 44,5 % om det var val i dag. Socialdemokratin ensam har stöd av 40,4 % av väljarkåren. Detta samtidigt tragiska och hoppingivande besked uttrycks i Statistiska Centralbyråns partisympatiundersökning november 2006 som publicerades i dag.
Jag vet inte vem det var som sade att “Statistisk Årsbok är radikalare än Kommunistiska Manifestet”, men det är helt sant. Undersökningen ger en kristallklar belysning av hur det svenska klassamhället uttrycks i politiska termer. Bland annat får vi reda på att 61,6 % av de ej facklärda varuproducerande arbetarna sympatiserar med socialdemokraterna, och att 71,4 % av de större företagarna i stället föredrar “det nya arbetarpartiet”.
För den som vill ge sig in på en djupstudie av tabellerna kan jag särskilt rekommendera två stycken. Tabell 11 undersöker partisympatier efter en socioekonomisk indelning - det är därifrån ovanstående uppgifter kommer. Och tabell 22 visar skillnaden mellan hur folk röstade i riksdagsvalet och hur de skulle rösta nu.
De som röstade (s) i valet skulle i mycket hög grad - 92,6 % - rösta på oss också i dag. Endast 1,4 % skulle rösta på ett av de borgerliga partierna. Samtidigt är de borgerliga väljarna betydligt mindre säkra på sitt val. 4,8 % av folkpartiets väljare i riksdagsvalet skulle rösta (s) i dag, ja till och med 2,7 % av m-väljarna skulle rösta på det ledande oppositionspartiet.
Men allra mest anmärkningsvärt är hur de som inte röstade i september skulle ha agerat om det var val i dag. 26,4 % av soffliggarna skulle ha röstat (s), vilket ska jämföras med att 11,9 % skulle ha röstat på något av de borgerliga partierna och att 4,9 % skulle ha röstat på (v) eller (mp).
Dessa siffror avspeglas också i studierna av nettoflödet till socialdemokratin. Ökningen med 5,4 procentenheter från valet till nu består av 1,3 procentenheter från de borgerliga partierna, 0,3 procentenheter från (v) och 0,4 procentenheter från övriga partier. Den övriga ökningen - 3,4 procentenheter - kommer från människor som inte röstade i valet men nu stödjer socialdemokraterna.
Det finns nog egentligen två huvudorsaker till denna stora förändring i väljarkåren på kort tid. För det första lyckades borgerligheten och den socialdemokratiska partiledningen i skön förening att göra höstens val till en folkomröstning om Göran Persson. Nu har socialdemokraterna i praktiken ingen partiledare - och får sina bästa opinionssiffror på åratal.
Men den viktigaste orsaken är en annan - det handlar om facklig-politisk mobilisering. Kampanjen mot förämringarna i a-kassan, som trappats upp steg för steg och nu kröntes med överlämnandet av en kvarts miljon namnunderskrifter till arbetsmarknadsminister Toto (tillika utdelare av det nya arbetarpartiets Stakhanovit-pris) på den stora manifestationen på Mynttorget.
Nu gäller det att fortsätta hålla ångan uppe. Men visst blir jag nedslagen - precis som Erik Laakso - av en valprocess som alltmer börjar likna en parodi på demokrati. Lena Sundström sätter fingret på problemet - obligatorisk läsning!
Även publicerat på min egen blogg.
Ja, inte vi då kanske men s+v+mp, det vill säga det socialistiska blocket. I en mätning från SCB, länk - noteras glädjande besked för oss på Oppositionen.se. Socialdemokratin går framåt och är snart i fatt siffrorna från nov 2002, då vi hade 41,3 % av väljarstödet.
”Förändringen i oppositionspartiernas andel innebär en signifikant ökning med 5,2 procentenheter sedan riksdagsvalet 2006. Samtidigt har alliansens andel minskat med 3,7 procentenheter.” Citat SCB.
I maktalliansen fortsätter Folkpartiet sin kräftgång och noterar en tillbakagång med 0,2 till 1,2% sedan valet. Siffror och mätningar är kul för det mesta. Särskilt en mätning som denna som pekar på en sådan tydlig tendens. Men och det måste sägas, det är läge att fråga sig om opinionsmätningar verkligen är folkets demokratiska instrument och vem egentligen som tjänar på dem? Är dem inte i första hand till för medierna själva? Detta disuteras bland annat i den utmärkta skriftserien Media i fokus, nummer 2, 2006, som ges ut av Arenagruppen med stöd från LO. Med titeln ”Är du opinionsmätt lille vän?” belyser Media i fokus avigsidorna med opinionsmätningar.
Men ändock, bra siffror till trots så förlorade vi, det socialistiska blocket valet. Det är egentligen bara det som räknas. Nu ser vi och opinionen vilket mätningen antyder de stora försämringarna komma. För nu slaktas bland annat arbetsmarknadspolitiken, arbetslivsforskningen och möjligheten att göra effektiva kontroller av arbetsmiljön. Nu ska de som bäst behöver stöd berövas trygghet och valfrihet. Det är illa och sannolikt dröjer det länge innan vi kan rätta till detta feltänk.
Passa på, idag manifesterar arbetarrörelsen mot högerns försämringar av a-kassan. Möt upp, vet ja! Länk LO.
[Uppdaterat] LO meddelar att man har fått in hela 240 000 namnunderskrifter mot nedskärningarna i a-kassan. Läs mera här, länk.
Detta inlägg är pingat på intressant.
Andra bloggar om:
opinionsmätningar, socialdemokraterna, manifestationer, maktalliansen.
Har precis postat det här i min personliga blogg, men tycker det hör hit också:
Göran Persson sade ju många gånger under valrörelsen att högkonjuktur är på väg, att jobben kommer.
Så rätt han hade. Men de som får skörda resultatet och vinsten av detta blir nu högerregeringen, de som inte har varit med och gjort förarbetet utan får gå in till dukat bord.
E24 Näringsliv skriver:
Ett väntat underskott blir överskott. Årets statsbudget blir nästan 23 miljarder kronor starkare än vad regeringen trodde så sent som i oktober. Nästa år pekar prognoser på en liknande utveckling.
De goda tiderna blir allt godare vilket avspeglas i starka statsfinanser. Ekonomistyrningsverkets (ESV:s) nya prognos visar att finansminister Anders Borgs kassa fylls på i snabb takt.
Skönt att det kommer inte medel till statskassan, men hoppas nu de används så de ger jobb och inte bara blir bidrag till de välbeställda för att kunna skaffa mer hemhjälp.
En sak har högern rätt i, fast det tycker väl alla, även om vänsterblocket inte talade om det under valrörelsen: att varje människa mår betydligt bättre av att leva på lön han eller hon tjänat in själv än av bidrag.
Är det inte så att det är så självklart att vänsterblockets partier inte tänkte på att upprepa det.
Ofta är det så att det som är det mest självklara, det säger vi inte, bara för vi tar för givet att alla förstår att vi tänker så.
Miljarderna kommer in i statskassan, men vad ska de användas till? Blir det bättre för äldre? Blir det fler vuxna i skolorna? Höjs kvaliteten i barnomsorgen, eller tas denna vinst till aktieägarnas fickor när sjukvården släpps fri och när statens företag säljs ut?
Använder högerregeringen dessa extra miljarder för att bygga ett samhälle där också de som har det sämst, och de som är sjuka och handikappade och svaga på olika sätt, också får plats i samhället eller gör miljarderna bara de redan rika ännu rikare?
Detta är de frågor som måste ställas nu när statsfinanserna går mot plus.
Andra bloggar om: statsbudget, statsfinanser, Anders Borg, högerregeringen, politik, ekonomi, nationalekonomi
Inlägg