Oppositionen.se

Det är lite tufft för Fredrik Reinfeldt just nu. Efter att uppmärksamheten omkring först Lars Leijonborgs och sedan Birgitta Ohlssons utspel i förra veckan lagt sig, har nya uppgifter om Carl Bildts affärer och Reinfeldts barnflicka kommit i ljuset.

Nu får också regeringen bakläxa från Skatteverket på stora delar av förslaget om skattelättnader för den som köper så kallade hushållsnära tjänster. Otydlighet och ogenomtänkt är budskapet i verkets remissvar.

I lördags flaggade finansminister Anders Borg för att ”det är för tidigt att nu utlova stora skattesänkningar innan vi vet om finansieringen är säkrad och om ekonomin tillåter det”, och lät samtidigt meddela att det stora löftet från alliansen under valrörelsen om sänkt eller slopad fastighetsskatt kan komma att skjutas på framtiden.

I det här läget går socialminister Göran Hägglund ut och säger att regeringen den 1 januari 2008 tänker införa det kontroversiella vårdnadsbidraget. Det är dock kommunerna som själva ska svara för finansieringen, och nivån kommer att ligga på 4000 kr per månad om det beskattas eller 3 000 kr obeskattat. Alltså betydligt lägre än de 6 000 kr som Hägglunds kristdemokrater drev i valrörelsen.

Kommunerna riskerar alltså att få ett minskat skatteunderlag när ett antal medborgare – företrädesvis kvinnor – väljer att stanna hemma med sina barn i stället för att utnyttja barnomsorgen, samtidigt som de åläggs en ny kostnadspost i form av vårdnadsbidrag.

Sannolikt har regeringen tidigarelagt presentationen av vårdnadsbidraget för att på något sätt försöka ta fokus från den senaste tidens tillkortakommanden. Men i stället framstår det alltmer som att Reinfeldt helt tappat kontrollen. Det finns all anledning för honom att lyssna på sin finansministers varningssignaler och prioritera insatser för jobb, tillväxt och skatteintäkter framför dåligt underbyggda förslag som bara riskerar att drabba skattebetalarna.

Som förälder vill man sina barns bästa. Som förälder vill man att ens barn ska trivas i skolan. Som förälder vill man ett ens barn ska få uppmuntran och lust att lära. Som förälder vill man att ens barn ska få stöd och engagerade lärare.

Mina barn får det där i skolan. Som förälder har jag också fått bra information i utvecklingssamtalen som hålls två gånger om året. Jag har tillsammans med mina barn fått höra om allt som är bra, men också om vad vi tillsammans kan göra så att det som är svårt och motigt går bättre.

Och tillsammans kämpar vi på. Jag, barnens far, läraren – tillsammans med barnen.
Aldrig har jag saknat ett skriftligt omdöme. Aldrig har mina barn, som går på låg- och mellanstadiet saknat att de inte har fått betyg. Aldrig har jag hört att deras lärare tycker att betyg skulle vara något bra.

Under hela min skolgång led jag av den press jag la på mig själv. Fick jag inte alla rätt på geografiproven var det ett misslyckande. Trean som jag aldrig fick se bli en fyra i engelska tycker jag än idag var orättvis och en personlig skymf. Det var ingen annan som la den pressen på mig. Det vara bara jag. Och betygssystemet.

Många andra skulle tycka att jag hade bra betyg. Själv tyckte jag att de alltid var pest. Och aldrig att de gjorde att jag lärde mig något som jag annars inte skulle ha lärt mig. Det enda betygen gav mig var magkatarr.

Jag vill inte att mina barn ska ha det så. Jag vill inte att något barn ska behöva få en bokstavskombination på ett papper som talar om hur mycket bättre eller sämre han eller hon är än sina klasskamrater.

Det Björklund och regeringen Reinfeldt föreslår med sina betyg – skriftliga omdömen från första klass – tillför inte undervisningen någonting. Det kommer inte hjälpa barnen på något vis. Det kommer inte ge föräldrarna någon information som de inte redan i dag kan få.

Det enda det kommer ge är ledsna, kränkta barn som tappar lusten att lära. Det tvingar lärarna att lägga tid på något som de kunde ha lagt på undervisning. Det gör mig så ledsen, för det finns få saker som berör en så djupt som känslan för att ens egna och alla andras barn ska ha det bra och få en bra start. Nu vill Björklund göra den sämre. Och ännu sämre än jag hade det i början av 70-talet. Detta är en återgång till en skolform som blev omodern för länge sen.

Efter att Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm (fp) i förra veckan gick ut med att hon inte kunde vänta längre, utan ville införa ordningsbetyg i stockholms skolor så fort som möjligt, hänger nu hennes kollega i Uppsala på. Karolina Hilding (fp) vill införa ordningsbetyg i Uppsalas skolor så fort lagen tillåter, enligt unt. Redan nu ska eleverna få skriftliga ordningsomdömen tillsammans med betygen. Syftet ska vara att få bättre ordning i skolan, och allianskollegorna i Uppsala är positiva till att prova. Mer skeptiska är lärarfacken enlgit artikeln, som är rädda för godtycke, integritetskränkning och ökad arbetsbörda för lärarna.

Jag har mycket svårt att se vad de positiva konsekvenserna av ordningsbetyg skulle bli. Redan nu står skolk med i betyget, och om elever stör undervisningen är det annat som behövs än ett betyg vid slutet av terminen. Förutom de nackdelar som facket nämner i artikeln som refereras ovan, ser jag framför allt en annan stor risk: att ordningsbetyg ger fjäsk. Jag har mycket svårt att se hur ett ordningsbetyg ska främja kritiskt tänkande, självständighet och fria diskussioner. Visst önskar man att alla lärare ska ha högt i tak och uppmuntra fritänkeri hos sina elever, men i verkligheten är det inte alltid fallet. Och hur enerverande det än är med tonåringar som absolut måste käfta emot och driva resonemang in absurdum så tror jag att det är nödvändigt - eller åtminstone väldigt positivt - för att främja deras utveckling och kritiska tänkande. Risken finns att läraren hotar med sänkt betyg i ordning för den eleven, eller kanske troligare att eleverna aldrig ens går in i diskussioner med läraren utan ser till att hålla sig väl och svarar som de tror att läraren vill. Jag har väldigt svårt att se hur det skulle leda till ett bättre lärande - även om det kanske är tystare i klassrummen. I så fall skulle jag föredra det fria samtalet i ett något högre tonläge.

Andra bloggar om: politik, skola, betyg, Uppsala, ordningsbetyg
Pingat på intressant.se

Det handlar om överlevnad, Leijonborgs och Folkpartiets utspel idag på DN Debatt, länk DN - där han skriver om den framtida mediepolitiken. Är detta inte en fråga för kulturministern, frågar man sig och hur överens är dem om detta? Samtliga av regeringens tre småpartier har backat i opinionsmätningarna sedan valet. Så det gäller för dem att profilera sig ordentligt för att inte drunkna i moderaternas stora gap.

Att regera och arbeta tillsammans är svårt, särskilt när underlaget sluttar. Det ska bli intressant att följa de tre småpartiernas utspel framöver.

Detta inlägg är pingat på intressant.

Andra bloggar om: Folkpartiet, mediapolitik, moderaterna, regeringen.

Redaktionen vill kort meddela att vi har valt att placera Oppositionen.se i
Stockholm på bloggkartan.se. Detta för att vår server råkar stå nära Nortull, just i Stockholm. Annars är ju ”Webben” en synnerligen ”ogeografisk” företeelse. Vi vill naturligtvis vara hela Sveriges Oppositionen.se.

Vidare vill vi påpeka att vi har rensat bland kommentarerna lite grann och tagit bort sådant som vi menar inte har med ämnet att göra eller där någon skriver nedlåtande om andra debattörer. Allt för att försöka hålla en bra debattnivå här på Oppositionen.se

Har precis postat det här inlägget i min personliga blogg, men jag tror det har intresse för Oppositionens besökare också:

Inte sedan Sifo började sina mätningar 1967 har en regering tappat så mycket stöd bland väljarna under sina första 100 dagar som regeringen Reinfeldt har gjort.

Det är trevliga siffror från väljarundersökningarna som kommer nu för tiden för den som inte vill bo i ett land regerat av högern:

Den borgerliga alliansen fortsätter förlora stöd i väljaropinionen medan den s-ledda oppositionen ökar. I den senaste Sifo-mätningen är oppositionen elva procentenheter större än regeringspartierna.
Bara moderaterna ligger på samma nivå.

Inte sedan Sifo började sina mätningar 1967 har en regering tappat så mycket stöd bland väljarna under sina första 100 dagar som regeringen Reinfeldt har gjort. Sedan valet är tappet för de fyra allianspartierna 6 procentenheter och de får nu tillsammans 42,2 procent. Socialdemokraterna ensamma ligger på 41,4 procent, drygt 6 procentenheter över valresultatet. Tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet får de i Sifo-mätningen 53,6 procent. (SR Ekot)

Det är som Aftonbladet skriver:

Aldrig har en regering tappat väljarstöd i så snabb takt. Alliansen faller fritt.

Svenska Dagbladet ger några förklaringar:

Sören Holmberg som är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, ser en rad förklaringar till regeringssidans stora tapp. Några är de misslyckade utnämningarna av statsråden Maria Borelius och Cecilia Stegö Chiló och turerna kring utrikesminister Carl Bildts optioner.
- Och man har misslyckats med att hantera debatten om nedskärningarna i a-kassan. Av olika skäl har man inte lyckats med att framhäva de borgerliga argumenten för att skära ned. Fackets och socialdemokratins tolkning av vad som händer kom att dominera under november, säger Sören Holmberg.

Nu är det ett par år kvar till val. Jag tror att de där tre småpartierna, högerns stödpartier i regeringen, som ju nu mer och mer förlorar till de nya moderaterna kommer antingen att börja visa sig egen identitet och då blir det splittringar eller så kommer borgerligheten att ställa upp med en gemensam valsedel vid nästa val. Och sedan dröjer det inte länge tills det bara finns ett borgerligt parti.

Adjö med liberalismen i svensk politik alltså. Men eftersom det finns många, många människor som har liberala grundvärderingar kommer de att söka sig någon annanstans än till högern.

Andra bloggar om: politik, väljarundersökningar, sifo, högerregeringen, oppositionen, väljarstöd, a-kassan

För att åtgärda ett missförhållande: slå på den svagaste.

Tänk att det verkar sitta i ryggmärgen hos högeralliansen? Eller?

Att det är bostadsbrist i vissa områden, som i Stockholm, är illa. Att en del personer utnyttjar det och hyr ut svart till personer som har svag ställning på bostadsmarknaden är ett ofog, ja mer än det, det är kriminellt.

Den som hyr svart är den som är svagast i den här situationen.

När du högeralliansen vill ta itu med det och ska ta i med hårdhandskarna, vem är det de tänker skruva åt?
Den som hyr svart, alltså den svagaste personen.

Punkt.se, Aftonbladets gratistidning skriver idag (har inte hittat det på Internet ännu utan jag citerar den tryckta versionen):

Nu tar den borgerliga alliansen i med hårdhandskarna mot den olagliga andrahandsuthyrningen. Kontrollerna ska skärpas och snart kan de som hyr bostad åka ut.
- Nu görs ingen riktig kontroll, säger borgarrådet Kristina Alvendal (m).

Hur många som hur svart kommer då att våga uppge att de hyr svart, när de riskerar att kastas på gatan?
Är det inte den som hyr ut svart som borde sättas åt. Fast det är klart, att kräva ansvar av de som har något, av de som är starkast ligger väl inte i linje med grundfilosofin, förmodar jag. Det är väl en ryggmärgsreflex.

Andra bloggar om: svart. hyra, svarthyra, bostadspolitik, högerregeringen, högeralliansen

Före valet lovade Reinfeldt: “Nej vi ska inte sälja ut sjukhus och absolut inte universitetssjukhus”.
Efter valet: Bläcket hann knappt torka på Göran Hägglunds nya visitkort som socialminister innan “stopplagen” skulle stoppas. I dagarna ska socialdepartementet ha in remissvaren från landstingen över förslaget om att ändra i hälso- och sjukvårdslagen så att det blir fritt fram för landstingen att sälja ut alla våra sjukhus, inklusive universitetssjukhusen.
Men alla landsting får inte svara. Nej, svar har främst begärts in från borgerligt styrda landsting…

Nu ska det bli fritt fram att ta emot försäkringspatienter på sjukhus som drivs med offentliga medel. Det innebär att man frångår den av riksdagen antagna prioriteringsordningen: störst behov ska få vård först. De med privata sjukförsäkringar får gå i en särskild fil på det allmänna sjukhuset. Där kommer finnas ett visst antal sängar reserverade just för dem och slantarna går direkt ner i aktieägarnas fickor.
Men det tycker ju moderaterna är helt okey.
“Jag har inget emot att skattebetalarnas pengar går till vinster i privata ägares fickor” ansåg bland annat Västmanlands moderata landstingsstyrelseordförande i en fullmäktigedebatt förra året.
Överskott är nödvändiga för att driva en långsiktigt hållbar sjukvård. Men överskott, som kommer från skattepengar, ska återinvesteras i sjukvården, inte gå till aktieutdelning.
Flera utförare i sjukvården är bra. Men att låta pengar som ska gå till sjukvård gå till privat vinstutdelning luktar illa.

Borgerligheten tog inte bara makten i riksdagen. Även många kommuner och landsting har fått en borgerlig majoritet efter förra årets val. Socialdemokraterna har förpassats i opposition.

I Landstinget i Östergötland har ett arbete pågått under flera med öppna prioriteringar. Prioriteringar som sådana har alltid gjorts inom sjukvården. Behoven – för att inte tala om efterfrågan – har alltid varit större än de tillgängliga resurserna.

Öppenheten har handlat om att ärligt redovisa för invånarna vad de kan förvänta sig. Det har handlat om ett politiskt ansvarstagande för vad som inte omfattas av det offentliga åtagandet. Alternativet har varit dolda prioriteringar. Och risk för godtycke.

När den nya borgerliga majoriteten – med stöd av en lokalt missnöjesparti som nästan uteslutande företräds av läkare och annan personal på sjukhuset i Norrköping – presenterade sitt prioriteringsförslag för 2007 hade de valt att hålla fast vid att det ska prioriteras.

Men de hade strukit ordet ”öppna”.

Kursändringen visar på en ovilja för att ta ansvar om sådant som kan framställas som impopulärt. Förhoppningen är möjligtvis att befolkningen ska bibringas tron att välfärden kan erbjuda mer än vad den i verkligheten kan leverera. Möjligen kan det kortsiktigt belönas i opinionen men på det ger inte intryck av regeringsduglighet. Å andra sidan finns det en större vilja att styra i detalj då nya resurser ska fördelas – då hörs inte de borgerliga oppositionsårens kritik om politisk klåfingrighet.

Men om resurser ska spenderas på några behov måste någonting annat stå tillbaka. Jag är rädd för att det ansvaret glatt delegeras ut till vårdpersonalen. Majoritetspolitikerna duckar, belastningen på personalen ökar. Brukarna riskerar en ojämlikare vård.

På längre sikt riskeras tilltron till välfärdsstaten. Skattebetalarna upptäcker att välfärdsstaten inte levererar det som politikerna ger sken av. Samhällskontrakten upplevs vara brutet och viljan att vara med och finansiera en välfärd som inte lever upp till förväntningarna minskar.

Högerregeringen som till största delen stöttar sig på de så kallade nya moderaterna står definitivt inte för någon ny kulturpolitik, utan det är den gamla nyliberala inställningen att låta marknadskrafterna härja fritt, fast helst ännu friare.

En del teatrar fick från ifjol rätt att dra av moms. För en del teatrar kan den rätten vara skillnaden mellan att överleva eller inte.

Nu har högerregeringen bestämt att ta bort den rätten.
SR berättar:

De teatrar som i fjol fick rätt att dra av moms, får sina anslag sänkta. Socialdemokraternas försök att riva upp regeringens beslut misslyckades.

Samtliga borgerliga ledamöter i riksdagens kulturutskott höll i dag fast vid regeringslinjen

Andra bloggar om: kultur, kulturpolitik, högerregeringen, moms, teater, teatrar

.