Oppositionen.se

En granskning av regeringens skattepolitik som tidningen Metro genomfört i samarbete med samhällsmagasinet Tromb visar att 60 procent av regeringens jobbavdrag går till den rikaste tredjedelen av befolkningen. Trots löftet om att tre fjärdedelar skulle gå till låg- och medelinkomsttagare. Detta aktualiserar frågan vilkas intressen den borgerliga regeringen egentligen går.

Nästan två tredjedelar av jobbavdraget – drygt 23,6 miljarder kronor – går alltså till den rikaste tredjedelen av befolkningen. Medelinkomsttagarna får nöja sig med hälften (12,8 miljarder kronor) och den fattigaste tredjedelen av befolkningen får sammanlagt 3,4 miljarder kronor att dela på.
Det visar en undersökning av skattesänkningens effekter som gjorts med hjälp av statistik från SCB, Skatteverket och Riksdagens utredningstjänst.

Bland låginkomsttagarna finns bland annat varannan ung svensk upp till 29 år, och en stor andel invandrare, studerande, deltidsarbetande och pensionärer.

Var det inte i hög grad dessa som de borgerliga menade befann sig i “utanförskap”? Nu visar man från regeringen hur mycket löftet om att värna just dem var värt.

Så skriver Lärarförbundet i sitt pressmeddelande med anledning av regeringens beslut om klyvningen av lärarna. Jag håller med Lärarförbundet. Jag efterlyser en aktiv oppositionspolitik från mitt eget parti.

Jag anser att regeringen med detta tydligt talar om att arbetet med yngre barn inte är lika viktigt och inte kräver lika hög kompetens. Självklart behöver lärarna som arbetar med äldre elever djupare ämneskunskaper. Men kunskapen om barn och barns utveckling måste väga tungt. Varför ska inte de som avlagt examen med inriktning mot förskolebarn kunna forska? Eller de som utbildat sig till fritidspedagoger?

Grunden i barnens utbildning läggs i förskolan och grundskolans tidigaredel. Alltså måste ju den anses vara den viktigaste biten. Om du inte har grunden så blir ju resten helt meningslös. Det måste bli ett slut på att göra skillnad mellan lärarkategorier på detta sätt. Det lyckades inte Socialdemokraterna med fullt ut - även om vi kom en bit på väg. Men det som regeringen gör nu är helt uppåt väggarna.

Lars Leijonborg säger sig ha haft diskussioner med intressegrupper. Bra - men har han lyssnat? Inte enligt Lärarförbundet.

Allmännyttan är ett ideologiskt projekt, likaväl som nedmonteringen av allmännyttan är ett ideologiskt projekt. Att ha någonstans att bo är en mänsklig rättighet och något att försvara ihärdigt. I Sverige var en av de värsta avarterna i klassamhället just den utsatthet som följde av att arbetarklassen bodde i hus som ägdes av arbetsgivaren och som utnyttjades i utpressningssyfte. En av de viktigaste politiska reformerna under vår moderna historia menar jag är omfördelningen av makten över boendet, därför är den borgerliga s.k. valfrihetsivern ett riktigt trist och bakåtsträvande politiskt koncept som måste bemötas kraftfullt med ideologiska argument.

Att sälja ut allmännyttans bostäder i spekulationssyfte innebär att vi tar flera steg tillbaka mot klassuppdelning där inte allas lika värde speglar rätten till bra bostäder. Personer med sämre social status kommer inte att kunna bo kvar i lägenheter där de bott som hyresgäster, om de inte accepterar att bli hyresgäster åt sina grannar. Att vara en person med sämre social status och sämre utgångsläge än sina grannar dessutom tvingas bli den nya bostadsrättsföreningens hyresgäst gör inte direkt hyresgästens möjligheter att påverka, vara respekterad och veta att rättigheterna försvaras opartiskt.

Stopplagen som infördes av den socialdemokratiska regeringen instiftades som ett ideologiskt försvar för varje människas enskilda rätt till sin bostad även om personen inte har ekonomi, social status eller rätt kontakter. Nu avskaffar den borgerliga regeringen samma stopplag och de gör det med ideologiska argument i botten, ekonomi, status och kontakter premieras före rättvisa och rättigheter.

Nästa steg som vi kan räkna med kommer inom kort handlar om marknadshyrorna. De privata hyresvärdarna vill kunna sätta högre hyror i exklusiva lägen för att förhindra kreti och pleti (sådana som du och jag) från att hyra i deras sjangdobla boningar. De vill kunna ha ekonomiska medel för att öka på segregering och social utsållning och de vill kunna ha aktionsförfarande om hyran för att välja den hyresgäst som betalar bäst. Tänk också på den fina, nybildade, bostadsrättsföreningen som har en eller två oönskade hyresgäster som envist vägrar flytta och som förstås inte har råd att köpa loss sin lägenhet, med marknadshyror så kan de lyckligt lottade bostadsrättsägarna pressa ut de oönskade hyresgästerna. Det är sånt som moderater tycker är valfrihet.

Vi socialdemokrater måste försvara rätten till boende med ideologiska argument och vi måste ha en alternativ bostadspolitik som möjliggör privat ägande av lägenheter och hyresrätterna för de som inte vill eller kan äga sin bostad. Vi måste vara tydliga med att rätten till bostad, utan att tvingas sitta i knät på sin hyresvärd, är en mänsklig rättighet i ett välfärdssamhälle.

Artiklar på samma tema
Dagens Nyheter,

Den här och Andra intressanta bloggar om: allmännyttan, hyresrätter, lägeheter, politik, ideologi, systemskifte

Texten även publicerad på Erik Laakso | På Uppstuds

Socialdemokraterna har fått en ny partiordförande. Hon heter Mona Sahlin. I dag höll hon sitt första tal som partiledare. Väljer att citera denna lilla passus:

“Under valrörelsen skrev jag tio öppna brev till Reinfeldt med frågor och en debattutmaning. Han svarade inte på någon av frågorna och han sa nej till debatten - varje gång.
I dag är jag socialdemokraternas partiledare och som sådan vänder jag mig åter till moderatledaren: Låt oss mötas i en politisk debatt! Låt oss debattera skiljelinjerna i svensk politik. Jag förväntar mig att du ställer upp. Jag längtar efter dig.”

Den här gången kunde inte Reinfeldt nobba. I morgon kväll möts Sahlin och Reinfeldt i Sveriges Television. Jag längtar.

I det senaste numret av tidningen Journalisten finns flera artiklar om problemet med att den nya regeringen vägrar ställa upp på intervjuer och debatter även i våra mest etablerade medier som SvT:s Aktuellt eller radions Studio Ett.
Andra medier vittnar om samma sak. Sveriges nya jämställdhetsminister vill inte ställa upp för intervju varken för tidningarna ”Bang” eller ”Morgonbris”, hon svarar bara på mejlfrågor, där man inte riskerar att ställas inför knepiga följdfrågor. Även andra politiker ur den borgerliga alliansen tillämpar samma tystnad. Stockholms nya sjukvårdslandstingsråd Filippa Reinfeldt ställer gärna upp på intervju i flotta livsstilsmagasin och berättar om sina bästa recept på mandelmusslor. Däremot är hon mindre villig att svara på kritiska frågor om moderaternas politik i Stockholms läns landsting.
I Vlt i dag kan man läsa ett debattinlägg om att den nya Borgerliga majoriteten i landstinget Västmanland inte svarar på mejl eller ringer tillbaka när medborgare, personal och andra vill tala med dem. Inte heller svarar de på debattinlägg i tidningen om varför de vill införa gräddfiler i sjukvården.
I Västerås kommunfullmäktige vägrar det nya moderata kommunalrådet debattera frågan om utförsäljningen av allmännyttan.
Tystnaden är talande: Alliansen är är svarslös.
Men hur länge ska den Borgerliga alliansen få komma undan med ”stoppa huvudet i sanden”- taktiken?

Nu käbblar folkpartiet och centerpartiet om vem som är mest nyliberal.
Är det centerpartiet med sin hårdföra politik mot fackföreningar och kollektivavtal? Det tycker partisekreteraren i folkpartiet. Eller är det folkpartiet med sin “hårdare-tag-i-skolan”-politik. I SVT:s Aktuellt igår intervjuades både före och föredetta folkpartister, men det hela blev så snurrigt så det kunde ju inte en människa bli klokare av. Så sams verkar de inte vara i alla fall.

Annars är just det där med att hålla sams mellan allianspartierna viktigare än att föra fram någon egen politik - även på lokal och regional nivå. Ett allianslandstingsråd i Västmanland ville bemöta ett moderat debattinlägg i lokaltidningen, men fick inte för sina allianskumpaner.
Hur mycket mer är det som tystas ner för att den gemensamma alliansfasade ska vara blank och skrapfri?

I väljarundersökning efter väljarundersökning av de små stödjepartierna till moderaterna gått kräftgång bakåt.

Att det förr eller senare skulle bli slut på “att sitta still i båten” - det är inte alls oväntat.

Att det måste vara omöjligt i längden för människor som har en socialliberal inställning att ställa upp på en högerpolitik som ökar klyftorna i samhället - det är inte alls oväntat.

Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag tar till orda i en debattartikel i DN:

Om centerpartiet i alltför hög grad anammar det nyliberala tankegods som moderaterna lämnat bakom sig finns en risk för att fyrpartialliansens förtroende som helhet skulle skadas, skriver folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag. Då riskerar centerpartiet att beskyllas för att vara Alliansens högerspöke.

Det hedrar honom att han ger uttryck för sin oro. Jag har misstänkt länge att det jäst just inom folkpartiet. I det partiet finns det, eller fanns åtminstone, en väljarkår och en del medlemmar, som har en socialliberal inställning. De torde inte känna sig hemma i ett parti som skriker efter hårdare tag mot invandrare och eller som ser ordningsbetyg som lösningen på skolans problem. De torde inte känna sig hemma i en högerallians där centerpartiets Maud Olofsson ofta för fram klart nyliberala ståndpunkter.

För även om Maud Olofsson gärna använder benämningen socialliberal är det snarare en nyliberal utveckling vi ser i centerpartiet. Ledande företrädare talar om platt skatt och förespråkar mycket kraftiga skattesänkningar. Förslag reses om marknadshyror och partiet är en skarp kritiker av svensk arbetsrätt och har återknutit till en gammal centertradition om att tala om grundtrygghet i stället för inkomstbortfall i socialförsäkringarna.

Det enda som förvånar mig är att dessa ståndpunkter och denna spricka inte synts förrän nu. Detta är nog bara början på en spricka som kan spräcka högeralliansen.

Andra bloggar om: Maud Olofsson, nyliberalism, nyliberaler, Ullenhag, folkpartiet, högerregeringen, socialliberalism, socialliberaler