Oppositionen.se

Now we are talking

Nu börjar alternativet visa sig. Förändringen av arbetslöshetsförsäkringen som högern genomfört och som verkligen är ett slag mot de som redan drabbats ska återställas om socialdemokraterna vinner valet. Det är bra, det är jättebra, för självklart har vi i ett land där ekonomin går bra råd att ha en vettig a-kassa. Vi har råd att vara solidariska med de som drabbas av arbetslöshet.

Det här beskedet ger socialdemorkraternas ledare Mona Sahlin i en debattartikel i DN tillsammans med LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin

Den borgerliga regeringens försämring av arbetslöshetskassan drabbar dem med lägst löner hårdast. En anställd som har 25.000 kronor i månadslön förlorar nästan halva sin inkomst vid arbetslöshet. Därigenom blir arbetslöshet så hotfullt att det hämmar människors kreativitet och vilja att pröva något nytt. Men a-kassan ska stimulera till omställning, inte omöjliggöra den. När vi återtar regeringsmakten avser vi därför att återställa ersättningen från a-kassan till 80 procent av inkomsten, skriver socialdemokraternas ordförande Mona Sahlin och LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin i en gemensam markering.

På mycket kort tid samlade faktiskt LO in en kvarts miljon namnunderskrifter mot förändringarna av a-kassan strax för jul 2006.

Väljarundersökning på väljarundersökning har visat att högern förlorat det stöd som gav dem regeringsställning. Och om de fortsätter med att ta fram beslut på beslut som bara gynnar de mest gynnade kommer det att bli maktskifte 2010.

Hur en sådan ny regering kan komma att se ut spekulerar DN i. En av de personer
DN verkar också säker på att LOs ordförande kommer att få en ministerpost framöver. En av de som DN tippar kommer att bli minister är bloggaren Luciano Astudillo.

Astudillo har länge varit en av de politiker jag känner förtroende för. Andra politiker jag gillar är Ibrahim Baylan och Åsa Domeij, som också finns med på DNs spekulerade regering.

Det som jag tycker är så hemskt att tänka på är att barnen till de arbetslösa drabbas så hårt också, när föräldrar blir arbetslösa. Barnfattigdomen i Sverige har inte direkt minskat sedan högern tog över. Nu efterlyser Svenska Dagbladet människor som vill berätta hur det är att leva i denna fattigdom:

Har du egen erfarenhet? Räcker inte socialbidraget till? Har du tvingats säga nej till dina barns behov; klassresor, kläder, glasögon eller fritidsintressen på grund av för dålig ekonomi? Detta vill vi berätta om.

Det är en bra tag kvar till valet 2010, men ett alternativ börjar växa fram. Tidigare har tidningar skrivit att s inte kommer att gå till val på att återställa a-kassan. Det har känts lite uppgivet att höra det. Nu känns det att något är på gång: Now we are talking politics.
——-
Detta är en dubbelpostning, jag har postat det i min personliga blogg precis, men jag tycker det platsar här också.

Andra bloggar om: a-kassan, arbetslöshetsförsäkringen, socialdemokraterna, Luciano Astudillo, Baylan, Wanja Lundby-Wedin, LO, Åsa Domeij, regering, högerregeringen, klyftor, politik, samhälle

Att ha någonstans att bo är ett grundläggande behov. Men hur vi vill bo varierar, både mellan olika människor och under olika epoker i ens liv.

Högerregeringen vill helst att alla äger sina bostäder själva. Eller hur ska vi tolka med den fart högerpolitiker försöker få fart på utförsäljningen av hyresrätter?

Att äga en bostad har både fördelar och nackdelar. Människor som blir arbetslösa ska ju kunna tvingas att flytta från sin ort. Det ingår i det högerns jobbpaket. Hur går det ihop med att samtidigt sitta fast i en bostadsrätt som måste säljas för att kunna flytta till annan ort?

För unga människor är hyresrätt i många fall det vettigaste alternativet. Många unga vill studera och arbeta om vartannat och också resa utomlands eller studera utomlands någon period. Att då behöva sälja och köpa bostad för varje flytt blir ett hinder för flexibilitet.

För ett flexibelt samhälle är det bra att ha ett stort bestånd av hyresrätter. Vad kommer det sig att högern inte tycker ordet flexibel är viktig när det handlar om bostäder? Flexibel är väl ett ord de gärna använder, fast i andra syften då förstås.

Nå, nu är det bostäder det här inlägget handlar om. Prisbilden för utförsäljning av hyresrätter i Stockholmshem har blivit klar. Svenska Dagbladet berättar om priset:

Stockholmshem har spikat priserna på de första fastigheterna inför höstens stora ombildningar till bostadsrätter. Enligt Hyresgästföreningen ökar månadskostnaden för de boende med minst 50 procent.

Dessutom är det rätt uppenbart att inte alla är så intresserade av att köpa loss sin hyresrätt:

Innanför tullarna: 212. Hela Järvafältet: 2. Antalet intresseanmälningar för friköp av fastigheter för ombildning till bostadsrätt varierar kraftigt i Stockholm.

Nu får vi se om det högern menar allvar med valfrihet och kommer att ge människor möjlighet att verkligen välja och inte känna att de är tvingade att köpa hyresrätterna. Den som bor i ett nedslitet hus i en förort kanske inte ser det som särskilt intressant att få dyrare hyra för att äga en bostad du kan få svårt att sälja.

Valfrihet borde betyda både många hyresrätter, många bostadsrätter och fristående hus av olika slag.
Andra bloggar om: bostadspolitik, högerregeringen, hyresrätter, bostadsrätt, omvandling, hyra, månadskostnad, hyresgästföreningen, valfrihet, välja, val

Idag är det sista dagen för att lämna in remisser till regeringen om förslaget på en jobbgaranti för ungdomar.

I mitt jobb har vi publicerat ett pressmeddelande med anledning av detta förslag. Jag tror det kan vara av intresse för besökare till denna blogg så jag publicerar det här:

Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande: Upprörande att unga inte behandlas som vuxna

- Unga vuxna kommer att få sämre ersättning vid arbetslöshet och de kommer inte heller att erbjudas åtgärder som rustar dem för de nya jobben. Det är djupt upprörande att unga inte ska behandlas som vuxna.
Det konstaterar LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin över promemorian ”En jobbgaranti för ungdomar”.

Det är viktigt att arbetslösheten bland unga kraftfullt bekämpas och att det sker med stöd av en mer effektiv och rättvis arbetsmarknadspolitik för unga. Detta kräver att det anslås budgetmedel som möjliggör hög kvalitet och god räckvidd i de aktiva arbetsmarknadspolitiska insatserna samt generösa ersättningsnivåer.

LO avvisar helt den föreslagna förändringen i lagen om arbetslöshetsförsäkring som innebär att den som är under 25 år redan efter tre månader får sin ersättning indragen om man nekar till jobbgarantin.

Skälen till att LO avvisar inrättandet av en jobbgaranti för ungdomar enligt promemorians förslag är att ungdomars ekonomiska drivkrafter för att gå från arbetslöshet till arbete eller reguljära studier redan är tillräckligt starka.

LO menar att garantin tillgodoser inte heller de mycket skilda behov som finns bland unga arbetslösa.

Redan idag lever många unga arbetslösa i en ekonomisk och social utsatthet.

LO anser också att unga med arbetslöshetsersättning inte ska ha andra villkor i arbetslöshetsförsäkringen än andra.

Det finns starka skäl att granska ILOs konvention om främjande av sysselsättning och skydd vid arbetslöshet som Sverige godkände 1990. Det gäller bland annat otillåten åldersdiskriminering, antal arbetstagare som omfattas och ersättningsnivåer.
Det är oacceptabelt att den alltför korta och ofullständiga beredningsprocessen riskerar att leda till att Sverige får kritik för att man inte uppfyller gjorda åtaganden.

Andra bloggar om: politik, arbetslösa, ungdomar, jobbgaranti, LO, högerregeringen

I valrörelsen lovade moderater i tv, på direkt fråga, (Fredrik Reinfeldt) och moderater i Landsting (Magnus Edlund i Västmanland). “Nej, vi tänker inte sälja ut stora akutsjukhus.”
Det var då det. Nu säger moderaterna i Västmanland. Visst kan vi tänka oss utförsäljningar. Kommer någon med ett intressant bud ska vi lyssna. “Intressanta bud” kommer säkert dyka upp. Snart ägs Västmanlands enda fullvärdiga akutsjukhus av en multinationell vårdkoncern.
Säg nej till utförsäljning av sjukvården! Säg ja till en välfärd för alla! Skriv på här!

Bloggaren Johanna Graf uppmärksammar på ett bra sätt hur Riksdagens utredningstjänst (RUT) visat att nästan hälften av skattelättnaderna som föreslås i den moderatledda regeringens vårbudget går till den tiondel av befolkningen som tjänar mest.

Och som Johanna påpekar så är ju detta ironiskt med tanke på att moderaterna själva bad RUT kolla deras budgetförslag redan 2004, och fick samma svar. Då tog man till sig av det och gick ut i en debattartikel och sa att ”vi lägger om vår politik”.

Då skrev partiledaren Fredrik Reinfeldt, den dåvarande ekonomiske talesmannen Mikael Odenberg och chefsekonomen Anders Borg bland annat att ”Våra förslag har gett orättvisa skattesänkningar och försvagade statsfinanser”. Man berättade att man låtit RUT granska de fördelningspolitiska effekterna av den moderata skattepolitiken, och det visade sig att 50 procent av skattesänkningarna tillföll den tiondel av befolkningen som hade de högsta inkomsterna. Reinfeldt, Odenberg och Borg slog fast att det varken var ”önskvärt eller nödvändigt” att moderat politik skulle få sådana fördelningseffekter. Man påstod att en omläggning hade inletts och skulle ”vara genomförd i god tid före valet 2006”.

Jo tjena. Samma utredningstjänst, samma uppdrag, samma svar. ”Men det som ledde till häftig självkritik då är regeringspolitik nu”, skriver Johanna Graf.

Det finns inte mycket att tillägga.

På allt för många håll är det svårt att få en tid på vårdcentralen. Det upplevs som svårt att komma fram på telefon och än svårare att få en tid för att träffa en läkare. Det är bekymmersamt; till viss del beror det på stora behov som behöver tillfredsställas, till viss del beror det på brist på läkare och annan sjukvårdspersonal. Ansvarstagande vårdcentraler ser i det läget till att i första hand prioritera dem med störst behov, de som ett besök på vårdcentralen verkligen kan hjälpa till bättre hälsa. Det innebär att andra får stå tillbaka, såsom de som vill ha allmänna hälsokontroller eller de som vill ha olika intyg skrivna.

För ett par år sedan föreslog de borgerliga partierna att sjukskrivna skulle kunna avkrävas ett sjukintyg från första dagen. Borgarna var tydliga med att en sådan åtgärd i första hand handlar om att bekämpa fusk.

Nu har borgarna fått regeringsmakten. Då genomför de kravet på att sjukskrivna ska avtvingas ett sjukintyg. Men nu förnekas ihärdigt att syftet är att bekämpa fusk. Istället framhålls att det är för de sjukskrivnas egna skull som åtgärden genomförs.

De sjuka blir dock dåligt hjälpta av att vårdcentralernas väntrum översvämmas av människor med förkylningar och vinterkräksjuka. Patienterna tvingas vänta – inte för att bli botade eftersom den bästa boten är vila. Förutom risken att smittas av flera sjukdomar blir det enda resultatet av vårdcentralsbesöket ett intyg som talar om att patienten är sjuk. Som om det krävs en läkare för att avgöra det!

Den läkartid som nu kommer att behöva användas till att skriva intyg hade istället kunnat användas till att skapa hälsa och bota sjukdom. Sjukintygsskrivandet tränger ut andra angelägna behov.

När intyg från första sjukdagen föreslogs från de borgerliga för ett par år sedan sade moderaternas dåvarande chefsekonom – nuvarande finansministern Anders Borg – att sjukvården skulle tillföras 10 miljarder kronor under en treårsperiod för att klara detta. Vilka pengar är man redo att tillföra idag?

Den borgerliga politiken drabbar både lindrigt sjuka och mer allvarligt sjuka. Istället för att låta förkylningen eller illamåendet gå över i hemmets lugna vrå får relativt ”friska” sjuka sitta i väntrum i väntan på att få sjukintyg skrivna. De som istället är mer allvarligt sjuka och i behov av behandling av sjukvårdspersonalen får istället vänta längre på att få hjälp. Den borgerliga regeringspolitiken innebär alltså mer administration och mindre sjukvård.

I ett av numren av förra veckans Punkt.SE, ons 11 april, Aftonbladets gratistidning kunde jag läsa om ytterligare en av de försämringar som nu drabbar våra unga.

I det här fallet handlar det om att regeringen drar in det stadsbidrag som finansierar en stor del av jobben åt ungdomar som har det extra svårt att få sommarjobb. Det innebär exempelvis att av dem 2 582 sommarjobb som förmedlades förra året i Stockholm så kommer det bara att finnas 1 090 jobb i år. En minskning med 1 400 sommarjobb. I Skurups kommun är det etter värre för där blir det inga sommarjobb alls…. Roger Jönsson skriver

I Skurups kommun har det beslutats att det blir inga sommarjobb för ungdomarna i år. Regeringen har slopat det stöd till kommunerna som den förra socialdemokratiska regeringen beslutade om och skulle gå till sommarjobb för ungdomar.

Meningen är att dessa sommarjobb som här i Stockholm förmedlas av stadsdelsförvaltningarna främst ska gå till ungdomar med funktionshinder och unga i utsatta sociala positioner som står långt ifrån den traditionella arbetsmarknaden. Dessa hindras nu från att skaffa sig de nödvändiga erfarenheterna och får därmed svårare att ta sig in på arbetsmarknaden.

Regeringen har länge och framgångsrikt, måste man väl ändå säga försökt att framstå som dem som bäst bekämpar det så kallade utanförskapet. Här visar man i praktiken vad det istället handlar om, då man förvärrar läget för de unga människor med handikapp och sociala problem som står längst från arbetsmarknaden.

Detta är bara ett i raden av de ungdomsfientliga förslag som regeringen har kommit med på den senaste tiden. Borttagande av fastighetsskatten med minskad rörlighet på bostadsmarknaden som följd slår hårt mot dem som inte redan har ett etablerat boende. Samtidigt ser vi ett minskat bostadsbyggande på grund av att regeringen har slopat investeringsstöd till byggande av hyreslägenheter samt det rent diskriminerande förslaget att just ungdomars ersättning sänks efter 100 dagar. Som grädde på moset kommer slopandet av bostadsbidraget, länk DN. Vilket kommer att slå hårt mot ungdomar och studerande. Det är tydligt att det ska göra ont att vara ung i dagens Sverige.

Detta inlägg är pingat på intressant.

Andra bloggar om: ungdomar, sommarjobb, regeringen, politik.

Efter tuffa förhandlingar är samtliga sju riksdagspartier nu överens om att införa ett obligatoriskt register över de folkvalda ledamöternas ekonomiska tillgångar och uppdrag. Detta är något som miljöpartiet, socialdemokraterna och vänsterpartiet länge har drivit på för.

Nu finns förvisso redan sedan 1996 ett offentligt register över detta, där man som väljare och medborgare kan få reda på om politiker har uppdrag i näringslivet, äger aktier eller näringsfastigheter. Men att lämna in uppgifter har varit frivilligt. För närvarande är endast 250 av de 349 riksdagsledamöterna med i registret. Nu blir det dock obligatoriskt, enligt ett förslag från den beredningsgrupp bestående av politiker från alla partier som haft till uppgift att se över det nuvarande systemet.

Inte oväntat är det framförallt moderater, som var de som in i det längsta motsatte sig en obligatorisk registrering, som hittills inte registrerat sig i det frivilliga systemet. En av dem är konstitutionsutskottets vice ordförande Per Bill, som för SvD berättar att han äger aktier för ungefär två miljoner kronor ”i helt vanliga kända, svenska företag”.

Förre kd-ledaren Alf Svensson säger sig inte äga några aktier, men har ”av principiella skäl” avstått från att anmäla det.

Själv instämmer jag med Ulf Holm (mp) om att då det saknas 100 ledamöter i registret så uppstår genast misstanken om det är så att de försöker dölja någonting. Har de intressen som de inte vill att väljarna ska få veta?

Det blåser kallt om öronen på folkpartiledaren och utbildningsministern Lars Leijonborg just nu. Tre fp-distrikt vill byta ut sin partiordförande; Dalarna, Västerbotten och Blekinge har alla meddelat valberedningen att de anser att det är dags för en ny ledare för partiet. Det rapporterar såväl Ekot som SvD i dag.

Så sent som i går så skrev Alex Voronov, politisk redaktör på liberala Eskilstuna-Kuriren, att ”När det blir jobbigt drar sig Leijonborg undan” och ställer frågan om en sådan ledare verkligen är en tillgång för ett parti.

På senare tid är det förstås frågetecken om Lars Leijonborgs roll i den dataintrångsskandal som just nu granskas rättsligt som föranlett ifrågasättandet av hans fortsätta partiledarskap. Men Leijonborg har också suttit länge på ordförandestolen, och efter ett dåligt valresultat och katastrofala opinionssiffror så är det begripligt att det mullrar i liberala leden.

Självklart är det inte upp till en s-märkt gruppblogg som denna att ha några synpunkter på folkpartimedlemmarnas val av ordförande. Men Lars Leijonborg är också statsråd i regeringen och leder ett parti som är en del av den allians som nu leder landet. Därför är det befogat att ställa frågan hur länge han kan sitta kvar som partiledare och minister. Det finns också skäl att ställa sig frågan vem som tar över efter Leijonborg den dag han slutar gömma sig, tar sitt ansvar och avgår.

Förmögenhetsskatten bort. Fastighetsskatten bort. Komvux bort. Kompetensstegen bort.
Det är mycket som ska bort just nu. Vad kommer in? Fritt val? Till vaddå?
Den kristdemokratiska äldreministern vurmar för fria val inom hemtjänsten. Var på studiebesök hos en sådan fri företagare inom hemtjänsten i förra veckan. Något som alla är överens om är att statusen på omvårdnadsyrket måste öka om man ska klara rekryteringen och att kompetenskraven blir allt högre i takt med att vårdtyngden inom hemtjänsten ökar. Undersköterskeutbildning kommer snart vara ett krav. Men chefen som tidigare sett en utvecklingsväg var bekymrad. Den nya regeringen har ju tagit bort kompetensstegen. Nu får hon inte längre något stöd för att låta sina vårdbiträden läsa upp till undersköterskenivå och måste dra in utbildningsvikariaten.
Hur har den nya regeringen tänkt klara kompetensen och rekryteringen inom hemtjänsten med bara fria val?