Ett litet exempel ur den blå kommun-vardagen:
I går blev det klart vad den borgerliga alliansen i Västerås har för planer för äldreomsorgen i stan. “Alla ska bort” är kännetecknet. Vartenda gruppboende, vartenda ålderdomshem och vartenda servicehus ska säljas ut. Likaså mötesplatser, korttidsenheter, dagverksamheter, närståendekonsulenter och demensutvecklare.
Är det av omsorg om Västers äldre som alliansen gör detta? Jag bara undrar…
Förmögenhetsskatten bort. Fastighetsskatten bort. Komvux bort. Kompetensstegen bort.
Det är mycket som ska bort just nu. Vad kommer in? Fritt val? Till vaddå?
Den kristdemokratiska äldreministern vurmar för fria val inom hemtjänsten. Var på studiebesök hos en sådan fri företagare inom hemtjänsten i förra veckan. Något som alla är överens om är att statusen på omvårdnadsyrket måste öka om man ska klara rekryteringen och att kompetenskraven blir allt högre i takt med att vårdtyngden inom hemtjänsten ökar. Undersköterskeutbildning kommer snart vara ett krav. Men chefen som tidigare sett en utvecklingsväg var bekymrad. Den nya regeringen har ju tagit bort kompetensstegen. Nu får hon inte längre något stöd för att låta sina vårdbiträden läsa upp till undersköterskenivå och måste dra in utbildningsvikariaten.
Hur har den nya regeringen tänkt klara kompetensen och rekryteringen inom hemtjänsten med bara fria val?
Många fler av Sveriges kommuner styrs efter valet av en borgerlig majoritet. En fråga som de i de flesta kommuner gick till val på är att det ska införas mer valfrihet inom äldreomsorgen. Detta innebär i praktiken att kommunernas äldrevård ska säljas ut till privata företag. Detta framställs som ett stort mervärde för de äldre.
Det finns brister inom svensk äldreomsorg och dessa måste man göra något åt, det är riktigt. Socialdemokraterna la i våras en mycket ambitiös proposition om nationell utvecklingsplan för vård och omsorg av äldre. Men av den blir nu inte mycket kvar.
Ofta framställs det som om bara vi får fler utförare (säljer ut den kommunala omsorgen till helst flera privata företag) så löser sig alla problem automatiskt. Mer sällan talas det om nackdelarna.
En verksamhet som drivs av ett privat företag är det svårare att få insyn i och svårare att göra förändringar i om det behövs.
Tobias Johansson tar upp problemet i en avhandling som las fram vid Förvaltningsskolan i Göteborg förra veckan. Han har kommit fram till att enklare verksamheter som är lätta att avgränsa, till exempel snöröjning, eller städning på mindre enheter vinner kommunerna på att låta andra sköta. Mer komplicerade saker kan däremot leda till högre kostnader om de läggs ut på entreprenad.
”Individanpassad äldrevård, till exempel, ett år kan det handla om 80 personer som behöver den här vården, ett annat år 20. Den här typen av specialiserad vård kräver en grundkapacitet och en kompetens i kommunen som man förlorar pengar på att plocka bort” säger Tobias Johansson till ”Dagens samhälle”.
Kommuner som har lagt ut mycket av sin verksamhet på entreprenad får sådana kostnader skriver DS. Många privata leverantörer försvårar också omorganisationer och besparingar, varnar Tobias Johansson.
En falsk föreställning är alltså att privatiseringar med automatik leder till billigare verksamhet. Effekten kan istället bli den motsatta.
Det viktigaste är att våra äldre får den bästa äldreomsorgen för våra gemensamma pengar.
Och när vi ändå är inne på avsnittet äldreomsorg. Det finns en stor efterfrågan på så kallade ”mellanformer” i äldreboendet. Alltså ett mellanting mellan det särskilda boendet och egna lägenheten, det som också kallas servicehus. Nu befarar Sveriges kommuner och landsting (enligt Dagens Samhälle) att regeringens slopande av bidrag till nyproduktion kommer minska byggandet av seniorbostäder. Det är knappast något som kommer gynna varken de äldre, som vill flytta från villan, eller de yngre som vill flytta till större bostad (till villan som de äldre vill flytta ifrån men inte har råd att lämna).
Inlägg