Oppositionen.se

LO-tidningen kan idag rapportera om finansdepartementet som i egna beräkningar konstaterar att lågavlönade är den nya budgetens förlorare.

”Effekterna av regeringens åtgärder i år och nästa år har en tydlig fördelningspolitisk profil. Förlorarna är de med låga inkomster. Inkomstspridningen kommer att öka, och till och med överskrida toppåret 2000. Även andelen personer med svag ekonomi ökar i takt med att ersättningsnivåerna minskar. Förändringen av välfärdssystemet påverkar också hushållen kraftigt när en person går från heltidsarbete till arbetslöshet eller blir sjuk.”

Men enligt regeringen är försämringen bara tillfällig. Regeringen hoppas på att ”sänkningen av ersättningsnivåerna ska leda till ekonomiska drivkrafter att arbeta”. Arbetslösa och sjuka kommer tidigare till jobb även om det är till lägre lön.

Läs gärna också: artikeln “Alliansens hemliga mål är att försvaga facket”, 28/9 2007

Detta inlägg är pingat på intressant.

Andra bloggar om: Regeringen, LO, fördelningspolitik. arbetslösa, välfärdssystemet, inkomstspridning.

Lite avslöjande att centern är det parti som tillsammans med folkpartiet mest viftar med och hotar med staten och lagstiftning.

Att inte lite på arbetsmarknadens parter, att inte lita på att de kan förhandla utan att en stor, stark stat ska gå in och lagstifta.

I Sverige har vi haft en relativt bra välfärdsutveckling och arbetsgivare och arbetstagarnas organisationer har förhandlat om både löner, försäkringar, arbetsmiljöfrågor och det har fungerat relativt bra. Båda parterna får givetvis kompromissa när de träffar avtal.

Nu vill ett av de två partier som tävlar om platsen längst ut på högerkanten skrämma fackförbunden med att hota med lagstiftning. Är centern medveten om att de därmed hotar att slå sönder den svenska modellen?

Ur Dagens Nyheter:

Centern vill helt stoppa fackens möjligheter att rikta stridsåtgärder mot företag som inte har någon fackansluten personal.

Visst ska vara individ har rätt att själv bestämma om han eller hon vill vara med i facket eller inte. Men den fackligt anslutne vet hur svag en ensam individ kan vara gentemot arbetsgivaren. Därför kämpar facket för kollektivavtalen.

Svenska Dagbladet skriver också om centerns hot.

Andra bloggar om: arbetsrätt, facket, fackligt, centern, högerregeringen, högerparti, svenska modellen, avtal, arbetsmarknad, konflikträtt, stridsåtgärder

SSU kommenterar regeringens arbetsmarknadspolitik. Citat: “Det är de hungriga lejonen som jagar bäst och detta gäller också människor”.

Detta inlägg är pingat på intressant.

Andra bloggar om: a-kassan, arbetslöshet, hunger, regeringen, moderaterna, Sven Otto Littorin.

Now we are talking

Nu börjar alternativet visa sig. Förändringen av arbetslöshetsförsäkringen som högern genomfört och som verkligen är ett slag mot de som redan drabbats ska återställas om socialdemokraterna vinner valet. Det är bra, det är jättebra, för självklart har vi i ett land där ekonomin går bra råd att ha en vettig a-kassa. Vi har råd att vara solidariska med de som drabbas av arbetslöshet.

Det här beskedet ger socialdemorkraternas ledare Mona Sahlin i en debattartikel i DN tillsammans med LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin

Den borgerliga regeringens försämring av arbetslöshetskassan drabbar dem med lägst löner hårdast. En anställd som har 25.000 kronor i månadslön förlorar nästan halva sin inkomst vid arbetslöshet. Därigenom blir arbetslöshet så hotfullt att det hämmar människors kreativitet och vilja att pröva något nytt. Men a-kassan ska stimulera till omställning, inte omöjliggöra den. När vi återtar regeringsmakten avser vi därför att återställa ersättningen från a-kassan till 80 procent av inkomsten, skriver socialdemokraternas ordförande Mona Sahlin och LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin i en gemensam markering.

På mycket kort tid samlade faktiskt LO in en kvarts miljon namnunderskrifter mot förändringarna av a-kassan strax för jul 2006.

Väljarundersökning på väljarundersökning har visat att högern förlorat det stöd som gav dem regeringsställning. Och om de fortsätter med att ta fram beslut på beslut som bara gynnar de mest gynnade kommer det att bli maktskifte 2010.

Hur en sådan ny regering kan komma att se ut spekulerar DN i. En av de personer
DN verkar också säker på att LOs ordförande kommer att få en ministerpost framöver. En av de som DN tippar kommer att bli minister är bloggaren Luciano Astudillo.

Astudillo har länge varit en av de politiker jag känner förtroende för. Andra politiker jag gillar är Ibrahim Baylan och Åsa Domeij, som också finns med på DNs spekulerade regering.

Det som jag tycker är så hemskt att tänka på är att barnen till de arbetslösa drabbas så hårt också, när föräldrar blir arbetslösa. Barnfattigdomen i Sverige har inte direkt minskat sedan högern tog över. Nu efterlyser Svenska Dagbladet människor som vill berätta hur det är att leva i denna fattigdom:

Har du egen erfarenhet? Räcker inte socialbidraget till? Har du tvingats säga nej till dina barns behov; klassresor, kläder, glasögon eller fritidsintressen på grund av för dålig ekonomi? Detta vill vi berätta om.

Det är en bra tag kvar till valet 2010, men ett alternativ börjar växa fram. Tidigare har tidningar skrivit att s inte kommer att gå till val på att återställa a-kassan. Det har känts lite uppgivet att höra det. Nu känns det att något är på gång: Now we are talking politics.
——-
Detta är en dubbelpostning, jag har postat det i min personliga blogg precis, men jag tycker det platsar här också.

Andra bloggar om: a-kassan, arbetslöshetsförsäkringen, socialdemokraterna, Luciano Astudillo, Baylan, Wanja Lundby-Wedin, LO, Åsa Domeij, regering, högerregeringen, klyftor, politik, samhälle

Idag är det sista dagen för att lämna in remisser till regeringen om förslaget på en jobbgaranti för ungdomar.

I mitt jobb har vi publicerat ett pressmeddelande med anledning av detta förslag. Jag tror det kan vara av intresse för besökare till denna blogg så jag publicerar det här:

Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande: Upprörande att unga inte behandlas som vuxna

- Unga vuxna kommer att få sämre ersättning vid arbetslöshet och de kommer inte heller att erbjudas åtgärder som rustar dem för de nya jobben. Det är djupt upprörande att unga inte ska behandlas som vuxna.
Det konstaterar LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin över promemorian ”En jobbgaranti för ungdomar”.

Det är viktigt att arbetslösheten bland unga kraftfullt bekämpas och att det sker med stöd av en mer effektiv och rättvis arbetsmarknadspolitik för unga. Detta kräver att det anslås budgetmedel som möjliggör hög kvalitet och god räckvidd i de aktiva arbetsmarknadspolitiska insatserna samt generösa ersättningsnivåer.

LO avvisar helt den föreslagna förändringen i lagen om arbetslöshetsförsäkring som innebär att den som är under 25 år redan efter tre månader får sin ersättning indragen om man nekar till jobbgarantin.

Skälen till att LO avvisar inrättandet av en jobbgaranti för ungdomar enligt promemorians förslag är att ungdomars ekonomiska drivkrafter för att gå från arbetslöshet till arbete eller reguljära studier redan är tillräckligt starka.

LO menar att garantin tillgodoser inte heller de mycket skilda behov som finns bland unga arbetslösa.

Redan idag lever många unga arbetslösa i en ekonomisk och social utsatthet.

LO anser också att unga med arbetslöshetsersättning inte ska ha andra villkor i arbetslöshetsförsäkringen än andra.

Det finns starka skäl att granska ILOs konvention om främjande av sysselsättning och skydd vid arbetslöshet som Sverige godkände 1990. Det gäller bland annat otillåten åldersdiskriminering, antal arbetstagare som omfattas och ersättningsnivåer.
Det är oacceptabelt att den alltför korta och ofullständiga beredningsprocessen riskerar att leda till att Sverige får kritik för att man inte uppfyller gjorda åtaganden.

Andra bloggar om: politik, arbetslösa, ungdomar, jobbgaranti, LO, högerregeringen

I ett av numren av förra veckans Punkt.SE, ons 11 april, Aftonbladets gratistidning kunde jag läsa om ytterligare en av de försämringar som nu drabbar våra unga.

I det här fallet handlar det om att regeringen drar in det stadsbidrag som finansierar en stor del av jobben åt ungdomar som har det extra svårt att få sommarjobb. Det innebär exempelvis att av dem 2 582 sommarjobb som förmedlades förra året i Stockholm så kommer det bara att finnas 1 090 jobb i år. En minskning med 1 400 sommarjobb. I Skurups kommun är det etter värre för där blir det inga sommarjobb alls…. Roger Jönsson skriver

I Skurups kommun har det beslutats att det blir inga sommarjobb för ungdomarna i år. Regeringen har slopat det stöd till kommunerna som den förra socialdemokratiska regeringen beslutade om och skulle gå till sommarjobb för ungdomar.

Meningen är att dessa sommarjobb som här i Stockholm förmedlas av stadsdelsförvaltningarna främst ska gå till ungdomar med funktionshinder och unga i utsatta sociala positioner som står långt ifrån den traditionella arbetsmarknaden. Dessa hindras nu från att skaffa sig de nödvändiga erfarenheterna och får därmed svårare att ta sig in på arbetsmarknaden.

Regeringen har länge och framgångsrikt, måste man väl ändå säga försökt att framstå som dem som bäst bekämpar det så kallade utanförskapet. Här visar man i praktiken vad det istället handlar om, då man förvärrar läget för de unga människor med handikapp och sociala problem som står längst från arbetsmarknaden.

Detta är bara ett i raden av de ungdomsfientliga förslag som regeringen har kommit med på den senaste tiden. Borttagande av fastighetsskatten med minskad rörlighet på bostadsmarknaden som följd slår hårt mot dem som inte redan har ett etablerat boende. Samtidigt ser vi ett minskat bostadsbyggande på grund av att regeringen har slopat investeringsstöd till byggande av hyreslägenheter samt det rent diskriminerande förslaget att just ungdomars ersättning sänks efter 100 dagar. Som grädde på moset kommer slopandet av bostadsbidraget, länk DN. Vilket kommer att slå hårt mot ungdomar och studerande. Det är tydligt att det ska göra ont att vara ung i dagens Sverige.

Detta inlägg är pingat på intressant.

Andra bloggar om: ungdomar, sommarjobb, regeringen, politik.

Debatten högersväng/vänstersväng har ljudit inom och utom partiet sedan valresultatet stod klart i höstas. Vissa menade att socialdemokratin skulle se åt det håll som vann valet och inse att vänsterpolitiken var förlegad. Den slutsatsen kan man dra om man tror att socialdemokratin förlorade för att moderaternas politik var bättre. Misstänker man däremot att medborgarna inte röstade FÖR moderaterna, utan kanske snarare EMOT socialdemokratin, så blir slutsatsen en helt annan. Kanske kan det rentav vara så att sossarna girat så långt åt höger att man till slut såg det som hög tid att skaka om socialdemokratins trötta, stolta ”förvaltare”? I den initiala eftervalsdebatten så missade i så fall några piken helt och föreslog rejält högervridna lösningar på det primära problemet i valrörelsen:– vårt misslyckande i jobbfrågan.

I viss mån hoppade somliga på den upplevda liberala vågen och stämde in i den liberala kören; att de primära problemen för exempelvis unga på arbetsmarknaden, var att kraven på ersättning och övriga villkor satts alltför högt.

Jag håller inte med.

Vi behöver inte se längre än till Tyskland för att inse att tallande på säkerhetssystemen är nog inte vägen att gå. I Tyskland testade nämligen sossarna sänkta ersättningsnivåer. Där kan vi se hur socialdemokraternas högersväng ökade fattigdomen markant. De tyska socialdemokraterna påbörjade sin högersväng år 2003. Detta då man menade att tysk arbetsmarknad skulle må bra av sänkta ersättningsnivåer samt att företagandet skulle må bättre av sänkta skatter. Där var det Gerhard Schröder som svepte in som en ”Ny frisk fläkt” (motsvarande ”förnyare” i Sverige), och förde in tysk socialdemokrati på en helt ny linje. Men ”förnyaren” Schröder visade sig dock vara en katastrof för den tyska socialdemokratin och partiet tappade väljarförtroende i rasande takt. Dessutom visade sig hans reform vara en katastrof för många invånare i Tyskland. Ni känner igen debatten från Sverige nu. Konjunkturinstitutet gick nyligen ut och sa att moderaternas sänkta ersättningsnivåer mycket riktigt kommer att leda till fler jobb. Man låter oss veta att ” När det lönar sig mer att arbeta söker sig fler personer in på arbetsmarknaden”.

Detta schackdrag anammade dock tysk socialdemokrati redan år 2003. Detta med katastrofala följder. Man sänkte nämligen ersättningsnivåerna även där, och vad hände?

– Jo reallöneökningen avstannade, ja rentav sjönk 0,9 %, och i Tyskland har vissa löner blivit så låga att de till och med måste drygas ut med socialbidrag (DN 23/12 – 06).

Och arbetsmarknaden? Vad hände med den?

- Nja. Det visade sig till en början att företagen trots detta tillmötesgående inte alls tog sitt ansvar, utan fortsatte att avlöva verksamheten till låglöneländer för att höja intäkterna. År 2005 nådde Tyskland därför rekordsiffran 5,2 % i arbetslöshet.

Där, liksom här, höjde man även medborgarnas avgifter för att omfattas av de sociala säkerhets-näten, vilket har lett till en utbredd fattigdom som nu har tillåtits nå ofattbara 17%, det vill säga samma siffra som i USA.

Nu sjunker dock äntligen arbetslösheten i Tyskland, liksom på nästan alla andra håll i Europa. Men nedgången är liten, 1,15% av de arbetslösa har åter tagits i jobb. Frågan är också vad denna siffra egentligen säger om det är så att dessa jobb ger löner som är så låga att man måste dryga ut dem med socialbidrag (se ovan). Trots nedgången i arbetslöshetssiffror så blir gemene man i Tyskland alltså inte rikare.

Även Konjunkturinstitutet i Sverige konstaterar att svenskarna nog inte heller kommer att bli rikare med det moderata systemet med sänkta ersättningsnivåer trots att arbetslösheten går ned. Man skriver nämligen i Konjunkturinstitutets rapport att:

”Den lägre inflationstakten beror till stor del på att en ökad arbetskraft och en lägre ersättningsgrad i a-kassan bedöms få en dämpande effekt på lönetillväxten”

Översättning:

Inflationstakten kommer inte att öka, för de som kommer i jobb kommer att göra det till så låga löner och till så dåliga anställningsvillkor, att de ändå inte kommer att kunna driva på löneutvecklingen/inflationen uppåt.

Så varför är man i Sverige irriterad på Moderaternas A- kasseförlag när de faktiskt i valrörelsen sa att det var det här de skulle göra?

- Jo, troligen för att valet var ett missnöjesvotum mot socialdemokratin, inte ett uttryck för stöd för Moderat politik

Men detta missnöjesvotum kom vid en ovanligt dåligt vald tidpunkt. För nu vänder konjunkturen upp här liksom i resten av Europa, vilket skulle ha gett att vi inte hade behövt sänka ersättningsnivåerna och därigenom indirekt sänka lönerna för de unga som nu kommer in på arbetsmarknaden.

Men nu är det detta vi har fått.

Det vill säga; en växande välfärdskaka, som inte över huvud taget kommer att fördelas.

EUs domstol har startat behandlingen av den svenska arbetsrättskonflikten i Vaxholm.

Moderaterna i högerregeringen har ju glädjande nog bestämt sig för att stå upp för den svenska modellen, med parter på arbetsmarknaden som förhandlar.

Däremot verkar högeralliansen vara en aning splittrad i frågan. Maud Olofsson, centerns ordförande, har ju inte utmärkt sig för att vara positiv till arbetstagares rätt att samverka. Hon har ju haft ett par förslag som var tänkta att minska arbetstagares rättigheter.

Men framför allt är det skrämmande att se hur anti-arbetares rätt att stödja varandra totalt trampas på av ordförandena i två av högerregeringens ungdomsförbund.
I Expressen skriver Federley och Wykman, från CUF och MUF:

När regeringen väljer att ställa sig på fackets sida i den så kallade Vaxholmskonflikten sviker den sina väljare, de nya européerna och chansen till en bättre arbetsmarknad.

Till skillnad från många andra länder saknar Sverige lagar som garanterar minimilöner. Istället har Sverige ett system där fack och arbetsgivare i avtal kommer överens om vilka löner och arbetsvillkor som ska gälla. För att förmå arbetsgivare som vägrar att acceptera dessa villkor och att sluta avtal måste facket kunna vidta stridsåtgärder. Hur skulle det fungera om ena parten inte har något att sätta emot i en förhandling?

I en alltmer globaliserad värld är det väl självklart att utländska företag kommer att vilja konkurrera i både Sverige och andra länder.

Men om vissa företag följer landets kollektivavtal och andra struntar i det och exempelvis importerar arbetare några månader och slänger in dem att bo i baracker, då blir det verkligen konkurrens med olika villkkor.
Vem mer ärn Federley oc Wykman vill ha en utveckling där företagen konkurrerar om vem som är bäst på att betala sina anställda sämst.

Alla som arbetar på svensk arbetsmarknad bör ha lön enligt de avtal som gäller här. Det ska inte skilja oavsett om du kommer från Afrika, Polen eller Stockholm.

Under den första dagen i EUs domstol fick ju lettiska företaget dra sina argument och den lettiska regeringen. Svenska mediers nyhetsbedömning är lite lustig i det här sammanhanget.I ett tt-meddelande läser jag:

Kritiken blev hård mot de svenska facken när Vaxholmskonflikten togs upp i EU:s domstol på tisdagen.
- Facken ägnar sig åt social protektionism, dundrade Lavals ombud och fick stöd av både Estland och Lettland.

Men vadå? Det är ju fackets motpart som fått yttra sig. Är det konstigt att de kritiserar Byggnads? Det är ju för att de har denna ståndpunkt som det är en konflikt?

Kom igen när andra sidan fått dra sina argument. Då väntar jag mig ärliga rubriker som att “Kritiken hård mot arbetsgivare som vill konkurrera om vem som är bäst på att betala sina anställda sämst”.

Andra bloggar om: Laval, Vaxholm, arbetsrätt, arbetsmarknadspolitik, politik, EUs domstol, Laval-målet, Federley, Wykman, högerregeringen

I idag är det dags för den muntliga förhandling som kan komma att avgöra den svenska modellens framtid. EU-domstolen har att avgöra om den fackliga blockaden som Byggnads bedrev vid Söderfjärdsskolan i Vaxholm, vintern 2004-2005 stred mot EU:s grundlagar eller inte.

Det är här extra intressant att i dag notera moderaternas ganska stora omsvängning i frågan och fundera på orsaken till detta.

igår sa Kent Brorsson, arbetsrättschef vid Svenskt näringsliv till SVT.

-Det är förvånande att en ny borgerlig regering inte uttalar ett tydligt stöd för den fria rörligheten av varor och tjänster. Det hade vi förväntat oss.

Svenskt näringsliv är besviket. Men på förvintern 2004 så hade organisationen samtliga borgliga partier på sin sida. Då passade moderatledaren Fredrik Reinfeldt på att beskriva byggnads som ”en skam för hela LO”. ”Maffiametoder” tyckte Göran Hägglund att det hela liknade och Karin Pilsäter, folkpartiets ekonomiska talesman deklarerade att svenska byggnadsarbetare måste bli ”duktigare” om de skulle kunna försvara sin lön.

Sedan hände det något. Socialdemokraterna tog initiativet till en riksdagsdebatt den 17 december 2004. En debatt som kom att bli historisk, för det var första gången socialdemokraterna utnyttjade rättigheten att begära en särskild debatt i en sakfråga. Det säger lite om frågans betydelse och om hur viktig förhandlingen i dag är.

Det var kanske då den strategiskt skicklige moderatledaren Reinfeldt förstod hur han skulle lägga upp den framtida strategin. Att direkt utmana fackföreningrörelsen och nedmontera den svenska modellen skulle nog inte låta sig göras utan att för stora påfrestningar på de ekonomiska systemen.

I debatten den 17 december 2004 av avslutade moderaten Anders G Högmark sitt anförande på följande vis.

”Det är emellertid viktigt att vi i Sverige – och jag tror att det finns en genuin enighet om detta i denna kammare – slår vakt om rätten för fria fackföreningar att i fria förhandlingar träffa avtal, med möjlighet att använda strejkvapnet. Det ger oss de bästa förutsättningarna för ökad konkurrenskraft, men det skapar också en öppning för ökad konkurrens över gränserna i ett öppet Europa.”

Vidare sa Fredrik Reinfeldt i intervju i SvD den 16 februari 2005.

”På svensk arbetsmarknad ska svenska kollektivavtal och lönenivåer gälla, också för utländska entreprenörer.”

Mot bakgrund av detta lappkast så är det förståeligt att Kent Brorsson, arbetsrättschef vid Svenskt näringsliv är besviken idag.

Men med de 40.000 medborgare som LO lyckades mobilisera mot försämringarna i A-kassan den 14.e december och den kvarts miljon människor ditintills skrivit under LOs namnlista gör nog regeringen Reinfeldt bäst i att stödja den svenska modellen och låta bli att ytterligare utmana fackföreningsrörelsen.

Målet samtliga borgliga regeringar haft, det vill säga att försöka försvaga fackföreningsrörelsen ligger ändå fast, det har vi fått uppleva men tekniken man vill använda istället är att göra a-kassan obligatorisk, höja avgiften och slopa avdragsrätten. Det ska få facket på knä, tror man.

I idag handlar det om löntagarna och deras rättigheter.

Detta inlägg är pingat på intressant.

Andra bloggar om: Svenska modellen, Vaxholm, Svenskt näringsliv, Fredrik Reinfeldt, EU-domstolen.

Då tog då högerregeringen ett av de första stora stegen mot systemskifte. Högerregeringen klubbade igenom att sparka på de som redan ligger, a-kassan ska sänkas.

– Regeringen borde skämmas över den julklapp som landets löntagare nu får, kommenterade LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin beslutet. (Från LO-tidningen.)

Vi har väl alla hört det där mantrat som återupprepas från högern: hellre leva på eget arbete än a-kassa.

Det finns det väl ingen som säger emot? Men om du trots allt blir arbetslös, om företaget flyttar utomlands, om du känner att du gjort ditt på nuvarande arbetet och funderar på att våga söka nytt arbete…

Under veckan har tidningen Stockholm City haft en mycket bra serie där de lyft fram och berättat om de många barn i Sverige som växer upp i fattigdom.

I många fall handlar det om barn som växer upp med en förälder som antingen har ett låglönejobb eller är långtidssjukskriven eller arbetslös. Dessa barn drabbas nu ännu mer. Vilken julklapp från Sven Otto och Fredrik.

Försämringen av a-kassan är ju framför allt ett slag mot kvinnor som mycket oftare än män har otrygga anställningar och arbetar deltid. Nu riskerar dessa kvinnor att helt falla ur a-kassan.

Högerns strategi med att sänka a-kassan är förstås att tvinga de arbetslösa att ta jobb till mycket låg lön. Eller kanske rent av ge ett verktyg åt arbetsgivare för att kunna kräva att få sänka lönerna annars hotar arbetslöshet.

Detta leder ju till en låglönemarknad av amerikansk modell, den modell som amerikanarna själva vill överge. Där blåser inga högervindar längre. De har sett avigsidorna av det system som högern vill genomföra här.

Det jag har svårast att förstå i det här sammanhanget är att det finns människor som är medlemmar i ett parti som kallar sig kristet och som inte tvekar att sparka på de som redan ligger.

Andra bloggar om: a-kassa, a-kassan, högerregeringen, poltik, arbetsmarknadspolitik