Oppositionen.se

Alliansregeringen kämpar för att få ihop de pengar som skattesänkningarna kostar. Vi har ju fått veta att sjuka och arbetslösa ska avstå en del pengar för detta ändamål men nu vet vi att ytterligare en grupp får vara med och betala. Regeringen vill nämligen inte längre stödja En Bok För Alla (EBFA). EBFA har sedan 1976 givit ut kvalitetsböcker för barn och ungdomar och vuxna till låga priser. Detta har kunnat ske med hjälp av statsbidrag. Syftet har varit att kunna uppmuntra och sprida läsning av litteratur av god kvalitet även till de grupper i samhället som inte har ekonomi att köpa böcker i bokhandeln.

“Det är naturligtvis något av en kulturpolitisk skandal att den kanske mest effektiva läsfrämjande verksamhet som funnits nu med ett pennstreck bara kastas på sophögen. I en tid när klassklyftorna allt mer börjar synas i läsandet, när läsande och skrivande bland utsatta och resurssvaga grupper i samhället tenderar att minska – ja då dras det stöd till läsfrämjande åtgärder till främst dessa grupper in. Regeringens klasspolitik är stötande” - Stefan Carlén, ordförande för Ordfront och styrelseledamot i En Bok för Alla

Regeringen hänvisar till att sedan EBFA startade sin utgivning så har bokmomsen sänkts samt att böcker nu säljs på fler ställen idag än 1976. Man vill alltså spara pengar på denna verksamhet vars idé varit både genialisk och enkel, ge ut billiga böcker så läser fler. Ju fler som läser och fördjupar sig i ordens värld, desto fler som kan ta del av de delar av samhället som kräver litterära och språkliga kunskaper. Men regeringens inställning till detta är nonchalant:

“Det finns redan läsfrämjande åtgärder på Kulturrådet. Hur vi ska arbeta för att ytterligare stärka läsa det kan jag inte gå in på just nu.” - Eva Bergquist, politiskt sakkunnig på kulturdepartementet.

Bland annat har EBFA genomfört projektet “Läs för mig, pappa” i samarbete med LO.

“Syftet med projektet är att få män inom LOs fackförbund att läsa mer böcker. Pappor som läser är för många barn den enda manliga förebilden att berättelser, böcker och läsning också hör till männens värld. Det har betydelse för framtidens män, d v s dagens pojkar. Förmågan att bruka orden och språket betyder alltmer i dagens och framtidens samhälle. Att förstå vad andra säger och skriver är nödvändigt. Att själv kunna ge ord åt sina tankar och känslor i tal och skrift är en färdighet som varje människa behöver för att försvara sina rättigheter.” - EBFA:s hemsida

Det finns fortfarande hopp, skriver DN. Men det hoppet får nog anses som ganska litet. Förslaget till beslut är redan formulerat trots att remisstiden inte gått ut. Regeringen har givit 19 remissinstanser en månad på sig att yttra sig. Mitt i sommaren. Just det, den månad då semestrarna pågår som intensivast, så även på remissinstanserna. Alliansregeringen har ju inte gjort sig kända för att bereda sina ärenden särskilt skickligt och så även i det här fallet.

Mina barn och jag har haft oerhört mycket utbyte av EBFA under de år vi haft en prenumeration. Min syster gav mina barn en prenumeration när de var små och den har fortgått sedan dess. Bra och uppskattade böcker har dimpt ner i brevlådan med jämna mellanrum men det kanske är slut med det nu. Mycket trist. Men kanske inte så oväntat med den politik som vår regering för.

Tycker du detta är intressant? Andra bloggar om: Alliansen, regeringen, En Bok För Alla, skattesänkningar, kulturpolitik, besparingar, böcker, barn, ungdomar, idioti

Detta inlägg finns även på min blogg.

Dagen efter att Anders Borg meddelat att skatterna ska sänkas ytterligare skriver Kulturdepartementet i direktiven till sin privatiseringskommitté att “andelen enskild finansiering inom kulturlivet bör öka”. Och gör Skatteverkets generaldirektör till ledamot av en kommitté som ska se över kulturpolitiken.

Cecilia Stegö Chilò blev inte långvarig som kulturminister, men Lena Adelsohn Liljeroth fortsätter arbetet med att privatisera kulturpolitiken med betydligt större framgång. På ett drygt halvår som kulturminister har Adelsohn Liljeroth bland annat lyckats avskaffa den fria entrén på statliga muséer, strypa stödet till En Bok För Alla, riva upp avtalen för Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion. Adelsohn Liljeroth medverkade i beslutet att kraftigt försämra kulturarbetarnas villkor genom att urholka deras försäkringsskydd vid arbetslöshet, och hon såg på utan att göra något när EG-domstolens beslut ledde till momschock för åtskilliga teatrar.

I dag tillsätter Adelsohn Liljeroth en kommitté med det popiga namnet Kulturpolitikens inriktning och arbetsformer. Det finns ingen anledning att tveka - privatiseringen av kulturen har bara börjat. Direktiven säger att “andelen enskild finansiering inom kulturlivet bör öka” och att kommittén därför ska se över hur Sverige kan bli mer som “många andra länder i västvärlden” [USA? Storbritannien?] och finansiera kulturen mer genom “samarbete med näringslivet eller genom donationer eller annat stöd från privatpersoner eller juridiska personer”.

Det är bara en liten del av kulturen som är kommersiellt lönsam. Under århundrade efter århundrade före kulturpolitikens genombrott var därför kulturarbetarna beroende av rika mecenater som stod för större delen av finansieringen av deras verksamhet. Genom det offentliga stödet till kulturlivet tog staten ansvar för existensen av ett fritt kulturliv oberoende av förmögna företag och individers välvilja. Det var ett stort framsteg för demokratin och yttrandefriheten.

Jag har inget att privatpersoner, organisationer och företag stödjer kultur - det händer dagligen och är en förutsättning för ett levande kulturliv. I Uppsala är kommunen den största finansiären av kultur, men Svenska Kyrkan, Uppsala Universitet och det privata näringslivet är också viktiga kulturfinansiärer. Linnéjubileet hade aldrig blivit så stort om det inte hade varit för privata sponsorer. Men detta är ett komplement, aldrig en ersättning av en kraftfull offentlig kulturpolitik som står upp för ett fritt och mångsidigt kulturliv och kan balansera de kommersiella intressena.

Lena Adelsohn Liljeroths kulturprivatiseringskommitté är tillsatt för att backa bandet. I stället för att diskutera hur det offentliga stödet kan ökas för att ge utrymme till ett stöd till nya kulturformer utan att behöva ge avkall på stödet till de gamla, ska kommittén öka sponsringen av kulturverksamhet. Och det minst sagt udda draget att utnämna Skatteverkets generaldirektör till ledamot av kommittén talar sitt tydliga språk. Kommittén ska utarbeta förslag för hur förmögna mecenater ska kunna få skatteavdrag för donationer till kultur. Och ingen ska inbilla mig att detta kommer att ske utan att anslagen till kulturpolitiken minskas. Det offentliga stödet till det fria kulturlivet minskas, medan rika människors stöd till sina favoritkulturformer får förmånliga skattevillkor. Det är borgerlig kulturpolitik.

Kulturpolitik är inte en liten perifer företeelse som bara angår ett fåtal kulturarbetare och storkonsumenter av kultur. Ett fritt och självständigt kulturliv är en förutsättning för en levande demokrati. Det finns all anledning att ta en rejäl ideologisk strid kring kulturpolitiken.

Detta inlägg återfinns även på min egen blogg.

Trots en del borgliga utspel på kulturområdet innan 2006 års val så var inte kulturen så särdeles viktig för Alliansen innan valet. I Alliansens gemensamma valmanifest nämndes ordet kultur bara en gång. Vår nuvarande kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, som då satt i kulturutskottet menade att väljarna inte tyckte att kultur var en viktig valfråga. Om det verkligen förhåll sig så och Alliansen därför inte prioriterade kulturfrågorna i sitt valmanifest eller om bristen på konkreta kulturpolitiska förslag mera var ett uttryck för en i kulturfrågorna mycket splittrad borglighet ska vara osagt.

Moderaterna vann valet och blev dem dominerande inom Alliansen. I samband med den så fatalt misslyckade utnämningen av Cecilia Stegö Chilò så har strålkastarljuset kommit att riktas mot kulturfrågorna i högre grad. Chilò fick foten och kulturarbetarna andades ut. För tidigt har det visat sig då de marknadsliberala idéerna hänger kvar och efterträdaren Lena Adelsohn Liljeroth verkar sakna egen agenda. Länk SvD.

Vi börjar alltmer att se konsekvenserna av regeringens kulturpolitik. Vi har nu fått en kulturpolitik som är individinriktad, där medborgaren i första hand är kulturkonsument, inte en kritisk tänkande deltagare i en demokrati. Det är den enskilde medborgaren som har ansvaret för att få tillgång till god kultur. Därför ser vi samhällets insatser på kulturområdet minska och det kommersiella tänkandet i kulturpolitiken öka.

Nedskärningarna och hoten mot en bred kultur eskalerar nu. Vi har här tidigare skrivit om hotet mot ”En bok för alla” vars utgivning av kvalitetslitteratur riktar sig mot LO-kollektivets medlemmar. Något som både kritiseras av DN’s Barbro Hedvall och moderata SvD. Exemplen är fler. Bland annat så får de minskade statsbidragen till följd att Musik Gävleborg och Musik i Uppland måste lägga ned Ungdomssymfonikerna, som är ett samarbete mellan de två länsmusikorganisationerna. Ungdomssymfonikerna är en orkester som består av ca 50 ungdomar mellan 14-20 år från hela Gävleborgs län och Uppsala län. En konsekvens av moderat kulturpolitik som Cecilia Wikström, folkpartist och ledamot i kulturutskottet, inte är särskilt nöjd med.

- Det här är fullständigt oacceptabelt, jag är otroligt upprörd, det här är inte förenligt med borgerlig politik, säger den folkpartisitiske riksdagsledamoten och vice ordförande i kulturutskottet Cecilia Wikström på en telefonledning från Västindien. Radio Uppland och SVT Kulturnyheterna.

Moderata Inger Harlevi, kultur- och fritidsnämndens ordförande på Gotland anser inte att Baltic Art Center, BAC, som är en ovanligt ambitiös verksamhet utanför storstadsregionerna, är tillräckligt betydelsefullt trots stort internationellt erkännande för att kunna tillskjuta medel så att verksamheten räddas framöver.

Cheferna för fem teatrar i Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten pekar på stora orättvisor mellan kulturinstitutioner i storstäderna och övriga landet då regeringen har ändrat bidragsreglerna så att teatrarna ute i landet får sina anslag minskade med 3,5 procent i år medan storstädernas scener slipper liknande besparingar.

Sedan har vi då slopande av fria entréer på våra folkkära museer, ett beslut som radikalt minskat besöksantalet med en tredjedel samt sjabblet med kulturmomsen som i slutändan har fått stora och olika konsekvenser för kulturinstitutionerna runt om i landet. Exempelvis så drabbas alla institutionerna i Göteborg. I Stockholm klarar sig alla stora utom en, Stockholms Stadsteater.

Detta är bara början på en kulturpolitik som av moderaterna innan valet 2006 ansågs lågt prioriterad hos väljarna och som därför inte gavs några besked om. En politik som nu i efterhand synes ha mer av finansministerns signum än kulturministerns.

Detta inlägg är pingat på intressant.

Andra bloggar om: Alliansen, Lena Adelsohn Liljeroth, Moderaterna, kulturpolitik.

Att läsa böcker blir allt ovanligare bland män inom LO-yrken, medan däremot läsandet inte går bakåt lika mycket inom andra grupper. Det har statistik visat år ut och år in.

Att läsa är en nyckel till ett bra språk. Och till mycket mer förstås.

För demokratin är det viktigt att så många som möjligt kan tillgodogöra sig information, är aktiva och intresserade av samhället och dess utveckling.

Jag tror inte politiker kan luta sig tillbaka och säga att hur det blir med bokläsande och kulturens utveckling och tillgång till kultur får marknadskrafterna ta det enda och fulla ansvaret för.

Det måste vara av intresse för oss alla att en del projekt kan stödjas också av bidrag. Ett av de bästa sådana projekten är En bok för alla.

I många år har detta bokförlag gett ut bra litteratur till både vuxna och barn till oslagbara priser. För 19 kronor får du en bra roman.
Senaste utgivningen innehöll bland annat underbara Mästaren och Margarita.

För den enskilde människan ger bokläsande upplevelser, intryck, vidgar fantasin, öppnar nya världar och för läsaren till olika platser.

Svenska Dagbladet som är rätt bra på hugget när det gäller kulturbevakning varnar för att En bok för alla kan vara i riskzonen, att högerregeringen kanske vill strypa dess möjlighet att överleva:

Lågprisförlaget En bok för allas vuxenutgivning är i farozonen. Kulturdepartementet vill istället att förlaget koncentrerar sin utgivning till barn- och ungdomsböcker, en linje som flera partier inom den borgerliga regeringsalliansen drivit i opposition, skriver Svenska Dagbladet. På En bok för alla är förlagschefen Hans-Erik Arleskär oroad över vad det skulle kunna innebära för den läsfrämjande verksamheten. Deras satsning riktar sig till lågutbildade grupper i LO-kollektivet.

Även om det idag finns ett stort utbud av pocketböcker till rätt bra pris är det ändå inte samma sak. En bok för alla ger ut annat är de bästsäljande deckarna och En bok för alla ger ut klassiker och annat också. En bok för alla behövs.

Enn Kock har skrivit ett bra inlägg om detta.

Det här inlägget publicerade jag i min privata blogg igår, men detta tål att upprepas om och om igen: En bok för alla behövs.

Varför vill högerpartierna eventuellt lägga ned En bok för alla?
Stationsvakt har kanske rätt i sin fundering kring detta.
Borgerligheten kanske inte vill ha kultur med

andra perspektiv än den borgerligt dominerade pressens och en röst från annat håll än de koncernägda mainstreammedierna från olydiga och självständigt tänkande skribenter.

Andra bloggar om: En bok för alla, kultur, kulturpolitik, högerregeringen, billiga böcker, bokläsade, demokrati

Ingenting är gratis låter moderaterna oss förstå. Kulturminster Lena Adelsohn Liljeroth försvarar regeringens brist på kulturpolitik i och med att det har visat sig att museerna förlorat var tredje besökare sedan fria entréer togs bort. Länk till DN.

Vi har prioriterat att sänka skatterna så får folk själva avgöra vad de vill använda pengarna till, säger kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.

Man kan tänka sig bygga ett nytt dyrt operahus men folkbildningen är man ointresserad av och prioriteringen är uppenbar. Hellre låga skatter än en bra kulturpolitik.

Det fria inträdet kostade 100 miljoner då det infördes. Eftersom regeringen behåller fritt inträde för ungdomar upp till 19 år, beräknar man spara 50 av dessa miljoner. Den totala budgeten för muséerna var för ett år sedan ungefär 870 miljoner. Således sparar man ungefär 6 % av kostnaden. …….. De 50 miljonerna i besparing på museerna motsvarar emellertid ca 0,3 % av kostnaden för Alliansens skattesänkningar. Länk henriksjoholm.

Kulturministern, vars huvuduppgift torde vara att värna en rik kultur har tidigare sagt, i samband med regeringens hårt kritiserade hantering av teatermomsen, att hon hade en “en animerad diskussion” med finansdepartementet, i DN (13/1). Vad vi ser är en svag och velig kulturminister som inte kan förvara kulturens väl framför marknaden och finansdepartementet väl.

Detta inlägg är pingat på intressant.

Andra bloggar om: Lena Adelsohn Liljeroth, fria entréer, kultur, kulturpolitik, moderaterna, regeringen.

Det handlar om överlevnad, Leijonborgs och Folkpartiets utspel idag på DN Debatt, länk DN - där han skriver om den framtida mediepolitiken. Är detta inte en fråga för kulturministern, frågar man sig och hur överens är dem om detta? Samtliga av regeringens tre småpartier har backat i opinionsmätningarna sedan valet. Så det gäller för dem att profilera sig ordentligt för att inte drunkna i moderaternas stora gap.

Att regera och arbeta tillsammans är svårt, särskilt när underlaget sluttar. Det ska bli intressant att följa de tre småpartiernas utspel framöver.

Detta inlägg är pingat på intressant.

Andra bloggar om: Folkpartiet, mediapolitik, moderaterna, regeringen.

Högerregeringen som till största delen stöttar sig på de så kallade nya moderaterna står definitivt inte för någon ny kulturpolitik, utan det är den gamla nyliberala inställningen att låta marknadskrafterna härja fritt, fast helst ännu friare.

En del teatrar fick från ifjol rätt att dra av moms. För en del teatrar kan den rätten vara skillnaden mellan att överleva eller inte.

Nu har högerregeringen bestämt att ta bort den rätten.
SR berättar:

De teatrar som i fjol fick rätt att dra av moms, får sina anslag sänkta. Socialdemokraternas försök att riva upp regeringens beslut misslyckades.

Samtliga borgerliga ledamöter i riksdagens kulturutskott höll i dag fast vid regeringslinjen

Andra bloggar om: kultur, kulturpolitik, högerregeringen, moms, teater, teatrar

.

Var det någon som på fullt allvar trodde att de nya moderaterna stod för något nytt?

Inte när det gäller mediepolitiken i alla fall.

Att låta marknaden totalstyra vilka röster som kan göra sig hörda i medievärlden är inte att vara för mångfald. Internationellt och även i Sverige är tendensen tydligt där marknaden få råda oinskränt: det bler några få medieaktörer som äger det mesta av utbudet, och det blir bara några få tolkningar av verkligheten som blir formulerat. Tänk på Murdoch-imperiet bland annat.

Helt klart behövs reklamfria tv-kanaler. Helt klart behöver andra röster är de som äger mest kunna göra sig hörda.

I och med det bekräftades den nya färdriktningen. Moderaternas nyliberala linje skulle gälla och breda överenskommelser skrotas. Här skulle det röras om i grytan.
I detta sammanhang framstår det som närmast övertydligt att det var obetalda tv-licenser som ledde till ministerns avgång.
Möjligtvis var det en och annan som drog en lättnadens suck när nyliberalen Stegö Chilò avgick och ersattes av den mer försiktigt kulturkonservativa Lena Adelsohn Liljeroth. Problemet är bara att politiken i alla delar kvarstår.

På Brännpunkt i Svenska Dagbladet skriver bland annat Leif Pagrotsky:

Medier hotas av Timbrohögern
Presstödet i fara. De nyliberala värderingar som länge odlats på arbetsgivarnas djärvaste institut Timbro omsätts nu i regeringspolitik.
Våra varningsrop om presstödet och public service var befogade.

Bloggar är ett sätt där människor utan stora ekonomiska resurser lätt kan göra sig hörda. Eller, tja göra sig hörda beror ju på hur många som läser det någon skriver. Formulera sin syn på händelser, argumentera för sin sak, förmedla sin bild av verkligheter, dela med sig av sina erfarenheter - i alla fall.

Men nu är ju inte bloggar det enda medierna.

Idag lever vi i Sverige i ett ganska tryggt samhälle, men vi vet aldrig vad som händer, vilka kriser som kan drabba oss. Helt klart måste det finnas tv-kanaler som drivs utan vinstintresse, för att snabb information ska kunna nå ut när det behövs.

När du högerregeringen verkar vara på väg att förändra public service finns det stor anledning till oro.
Samma sak med press-stödet. Att bara låta tidningar med hög vinst finnas kvar är inte bra för mångfalden. Demokratin behöver många röster och den får inte vila enbart på krassa ekonomiska vinster.

Andra bloggar om: mediepolitik, högerregeringen. politik, medier, demokrati, presstöd, public service, nyliberalism

ff

Lena Adelsohn Liljeroth välkomnas som ny kulturminister på bred front av kultursverige. Vi har fått en minister med ett socialt engagemang och en verklighetsförankring. Skillnaden är enorm jämfört med den tidigare så misslyckade utnämningen och här i ligger säkert en del av välkomnandet. Lättnaden över att ha blivit av med Chilò och istället fått en riktig politiker.

Hon välkomnas även av oss oppositionella. Så här säger Siv Holma (v) ny ordförande för riksdagens kulturutskott. Länk.

- Hon är intresserad av kulturfrågor, och utifrån hennes ideologiska utgångspunkter så kan jag inte tänka mig att hon kommer göra ett dåligt arbete - tvärtom, säger Siv Holma (v).

Men trots allt positivt med bland annat engagemang i kvinnojourer och fryshuset så är faktum att hon är moderat och som sådan bär hon på den för moderaterna och högern typiska konservativa elitistiska kultursynen. Hon uppger att hon vill att samhället ser företagsmässigt på kulturområdet och säger ja till att återinföra avgifter på statliga muséer. Hon har också velat utreda förutsättingarna för att slå samman SVT, UR och SR till ett bolag.

Man kan fråga sig vad det innebär att ”samhället ser företagsmässigt på kulturområdet”. Antagligen ligger svaret någonstans i uppfattningen att kultur ska vara något medborgaren ska behöva betala lite extra för och att kultur är främst för dem som tror sig förstå sig på den, det vill säga de välbärgade.

Varför annars är man beredd att skrota museireformen som har gjort en sån stor succé? Man skrotar de fria entréerna till muséerna med motiveringen att det kostar för mycket pengar. Samtidigt som Lena Adelsohn Liljeroth tycker att det är spännande med ett nytt operabygge. Länk.

- Det vore jättespännande! Det nuvarande operahuset är inte ett arbetsmässigt väl fungerande hus.
- Alltihop är en fråga om pengar. Ett sånt här hus kommer kosta ett antal miljarder. Men visst vore det spännande, utbrister den nya kulturministern.

Hon har i allafall gett ett positivt besked och det är att bibliotekslånen inte ska avgiftsbeläggas.

Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om Lena Adelsohn Liljeroth, kultur, museer.