Debatten högersväng/vänstersväng har ljudit inom och utom partiet sedan valresultatet stod klart i höstas. Vissa menade att socialdemokratin skulle se åt det håll som vann valet och inse att vänsterpolitiken var förlegad. Den slutsatsen kan man dra om man tror att socialdemokratin förlorade för att moderaternas politik var bättre. Misstänker man däremot att medborgarna inte röstade FÖR moderaterna, utan kanske snarare EMOT socialdemokratin, så blir slutsatsen en helt annan. Kanske kan det rentav vara så att sossarna girat så långt åt höger att man till slut såg det som hög tid att skaka om socialdemokratins trötta, stolta ”förvaltare”? I den initiala eftervalsdebatten så missade i så fall några piken helt och föreslog rejält högervridna lösningar på det primära problemet i valrörelsen:– vårt misslyckande i jobbfrågan.
I viss mån hoppade somliga på den upplevda liberala vågen och stämde in i den liberala kören; att de primära problemen för exempelvis unga på arbetsmarknaden, var att kraven på ersättning och övriga villkor satts alltför högt.
Jag håller inte med.
Vi behöver inte se längre än till Tyskland för att inse att tallande på säkerhetssystemen är nog inte vägen att gå. I Tyskland testade nämligen sossarna sänkta ersättningsnivåer. Där kan vi se hur socialdemokraternas högersväng ökade fattigdomen markant. De tyska socialdemokraterna påbörjade sin högersväng år 2003. Detta då man menade att tysk arbetsmarknad skulle må bra av sänkta ersättningsnivåer samt att företagandet skulle må bättre av sänkta skatter. Där var det Gerhard Schröder som svepte in som en ”Ny frisk fläkt” (motsvarande ”förnyare” i Sverige), och förde in tysk socialdemokrati på en helt ny linje. Men ”förnyaren” Schröder visade sig dock vara en katastrof för den tyska socialdemokratin och partiet tappade väljarförtroende i rasande takt. Dessutom visade sig hans reform vara en katastrof för många invånare i Tyskland. Ni känner igen debatten från Sverige nu. Konjunkturinstitutet gick nyligen ut och sa att moderaternas sänkta ersättningsnivåer mycket riktigt kommer att leda till fler jobb. Man låter oss veta att ” När det lönar sig mer att arbeta söker sig fler personer in på arbetsmarknaden”.
Detta schackdrag anammade dock tysk socialdemokrati redan år 2003. Detta med katastrofala följder. Man sänkte nämligen ersättningsnivåerna även där, och vad hände?
– Jo reallöneökningen avstannade, ja rentav sjönk 0,9 %, och i Tyskland har vissa löner blivit så låga att de till och med måste drygas ut med socialbidrag (DN 23/12 – 06).
Och arbetsmarknaden? Vad hände med den?
- Nja. Det visade sig till en början att företagen trots detta tillmötesgående inte alls tog sitt ansvar, utan fortsatte att avlöva verksamheten till låglöneländer för att höja intäkterna. År 2005 nådde Tyskland därför rekordsiffran 5,2 % i arbetslöshet.
Där, liksom här, höjde man även medborgarnas avgifter för att omfattas av de sociala säkerhets-näten, vilket har lett till en utbredd fattigdom som nu har tillåtits nå ofattbara 17%, det vill säga samma siffra som i USA.
Nu sjunker dock äntligen arbetslösheten i Tyskland, liksom på nästan alla andra håll i Europa. Men nedgången är liten, 1,15% av de arbetslösa har åter tagits i jobb. Frågan är också vad denna siffra egentligen säger om det är så att dessa jobb ger löner som är så låga att man måste dryga ut dem med socialbidrag (se ovan). Trots nedgången i arbetslöshetssiffror så blir gemene man i Tyskland alltså inte rikare.
Även Konjunkturinstitutet i Sverige konstaterar att svenskarna nog inte heller kommer att bli rikare med det moderata systemet med sänkta ersättningsnivåer trots att arbetslösheten går ned. Man skriver nämligen i Konjunkturinstitutets rapport att:
”Den lägre inflationstakten beror till stor del på att en ökad arbetskraft och en lägre ersättningsgrad i a-kassan bedöms få en dämpande effekt på lönetillväxten”
Översättning:
Inflationstakten kommer inte att öka, för de som kommer i jobb kommer att göra det till så låga löner och till så dåliga anställningsvillkor, att de ändå inte kommer att kunna driva på löneutvecklingen/inflationen uppåt.
Så varför är man i Sverige irriterad på Moderaternas A- kasseförlag när de faktiskt i valrörelsen sa att det var det här de skulle göra?
- Jo, troligen för att valet var ett missnöjesvotum mot socialdemokratin, inte ett uttryck för stöd för Moderat politik
Men detta missnöjesvotum kom vid en ovanligt dåligt vald tidpunkt. För nu vänder konjunkturen upp här liksom i resten av Europa, vilket skulle ha gett att vi inte hade behövt sänka ersättningsnivåerna och därigenom indirekt sänka lönerna för de unga som nu kommer in på arbetsmarknaden.
Men nu är det detta vi har fått.
Det vill säga; en växande välfärdskaka, som inte över huvud taget kommer att fördelas.
Inlägg