Oppositionen.se

Japp, då vart det som jag trodde. Det var Odenberg som fick vika sig i den interna striden om försvaret.

”Man frågar sig hur långt denna kris bär? Vem får ge vika, Anders Borg eller Mikael Odenberg? Jag tror att Borg, som en av arkitekterna bakom de så kallade ”Nya moderaterna” står starkare än Odenberg vid vägs ände. Jag tror att vi kan få se en regering ledd och dominerad av moderater skära i försvarets utgifter på ett sätt som få väljare innan valet hade trott vara möjligt. Inte minst moderata väljare.”

Odenberg är mycket kritisk till hur det nya försvaret kommer se ut. Han minns säkert också att moderaterna innan valet skulle satsa på försvaret. Han ska ha heder av att vilja föra en konsekvent och hedlig politik och när detta inte är möjligt så tar han sin ”Mats ur skolan”. Bra gjort.

Krisen är djup och allvarlig. Nu saknar vi en trovärdig försvarspolitik. Man kan inte annat än att säga att chefen själv, Reinfeldt gör ett dåligt jobb.

Mer att läsa på DN, SvD.

Detta inlägg är pingat på intressant.

Andra bloggar om: Odenberg, Reinfeldt, försvarspolitik, moderaterna, regeringen, försvaret.

Det är dags att väcka upp frågan kring föräldraförsäkringens utformande igen. Den pågår ju hela tiden men intensiteten har ju sina cykler av upp- och nedgångar. Men med hänvisning till en undersökning som Försäkringskassan (FK) har gjort, men ännu ej publicerat, som refereras till i DN, så känns det lite viktigt att få lite snurr på den igen.  När taket i föräldraförsäkringen höjdes så var det med motivationen att fler pappor skulle ta ut föräldraledighet i större utsträckning än innan. Män tjänar ju oftast mer än kvinnor och genom detta incitament skulle familjens ekonomi inte påverkas så mycket om pappan valde att vara hemma en längre tid. 

FK:s undersökning antyder att det kanske inte har haft den önskade effekten på fördelningen av föräldradagarna mellan mamman och pappan. Andelen dagar som pappan tar ut är nu ca 20 % av det totala antalet dagar. Den har de senaste åren stigit långsamt med ca en procent om året. 

Att pappor borde ta ut mer föräldraledighet tycks de flesta vara överens om. För att det är bra för relationerna inom familjen på kort och lång sikt och för att det är bra för jämställdheten i samhället. Inte alla tycker detta ska poängteras, det finns de som tycker att männen borde hålla sig borta från närkontakt med barn och att kvinnor ska hålla sig borta från arbetslivet. Men dessa tyckare befinner sig nog ändå i marginalen. Samtidigt anser de flesta föräldrar att de själva vill bestämma hur de ska fördela föräldraledigheten. Och där har vi ju liksom själva dilemmat: att principiellt tycker de flesta att en jämnare fördelning vore bäst, men när principen skall omsättas i praktiken så passar det ju inte just i våran familj. 

Nåväl. Om det nu är så att ekonomiska styrmedel inte fungerar i det här fallet, hur gör vi då? Alliansen har ju lovat en s k pappabonus som skulle innebära att när den som har högst inkomst i familjen är föräldraledig så får den andra parten en skattereduktion. Jag tycker personligen att det är ett intressant initiativ men det finns inget färdigt förslag om detta ännu. Dessutom så hjälper det inte de familjer där kvinnan tjänar mer än mannen. Där får det snarare motsatt effekt. Och även om mannen oftast tjänar mer än kvinnan så borde det finnas ett ansenligt antal familjer där omvända förhållanden råder. Kommer pappornas uttag av föräldradagar att minska i dessa familjer? Tja, om tanken med införandet av pappabonusen visar sig fungera så borde det rimligen bli så och det vore ju högst beklagligt. 

Min ståndpunkt i föräldraförsäkringsfrågan är att den borde förlängas och individualiseras. Det borde också läggas till en del som gör att pappan har rätt att ta ut fler än tio dagar efter förlossningen. Betydligt fler, då detta är en intensiv och viktig del för såväl det nyfödda barnet som för den nyförlösta kvinnan. Och givetvis för mannen. 

Vinsterna med att pappor är hemma längre är många och betydande. Relationen mellan pappa och barn förstärks. Relationen mellan föräldrarna blir mer jämställd. Villkoren på arbetsmarknaden förbättras för kvinnor. Synen på könsrollerna luckras upp och såväl män som kvinnor blir friare att bejaka nya sidor hos sig själva. O s v. 

Alliansen lär aldrig driva frågan om individualiserad föräldraförsäkring. Ej heller om en förlängd sådan. Socialdemokraterna under Göran Perssons ledning kunde heller inte göra det. Men det finns starka krafter inom partiet som vill driva en ny linje där man delar föräldraförsäkringen i två eller tre delar. Jag vet inte riktigt var Mona Sahlin står men förhoppningsvis är hen mer öppen för nytänkande i den här frågan. Jag tror det skulle vara revolutionerande för synen på män, kvinnor och barn och ett stort steg mot ett bättre samhälle med barnen i fokus. 

Intressant?  Detta inlägg finns även på min blogg.

Bloggaren Johanna Graf uppmärksammar på ett bra sätt hur Riksdagens utredningstjänst (RUT) visat att nästan hälften av skattelättnaderna som föreslås i den moderatledda regeringens vårbudget går till den tiondel av befolkningen som tjänar mest.

Och som Johanna påpekar så är ju detta ironiskt med tanke på att moderaterna själva bad RUT kolla deras budgetförslag redan 2004, och fick samma svar. Då tog man till sig av det och gick ut i en debattartikel och sa att ”vi lägger om vår politik”.

Då skrev partiledaren Fredrik Reinfeldt, den dåvarande ekonomiske talesmannen Mikael Odenberg och chefsekonomen Anders Borg bland annat att ”Våra förslag har gett orättvisa skattesänkningar och försvagade statsfinanser”. Man berättade att man låtit RUT granska de fördelningspolitiska effekterna av den moderata skattepolitiken, och det visade sig att 50 procent av skattesänkningarna tillföll den tiondel av befolkningen som hade de högsta inkomsterna. Reinfeldt, Odenberg och Borg slog fast att det varken var ”önskvärt eller nödvändigt” att moderat politik skulle få sådana fördelningseffekter. Man påstod att en omläggning hade inletts och skulle ”vara genomförd i god tid före valet 2006”.

Jo tjena. Samma utredningstjänst, samma uppdrag, samma svar. ”Men det som ledde till häftig självkritik då är regeringspolitik nu”, skriver Johanna Graf.

Det finns inte mycket att tillägga.

En granskning av regeringens skattepolitik som tidningen Metro genomfört i samarbete med samhällsmagasinet Tromb visar att 60 procent av regeringens jobbavdrag går till den rikaste tredjedelen av befolkningen. Trots löftet om att tre fjärdedelar skulle gå till låg- och medelinkomsttagare. Detta aktualiserar frågan vilkas intressen den borgerliga regeringen egentligen går.

Nästan två tredjedelar av jobbavdraget – drygt 23,6 miljarder kronor – går alltså till den rikaste tredjedelen av befolkningen. Medelinkomsttagarna får nöja sig med hälften (12,8 miljarder kronor) och den fattigaste tredjedelen av befolkningen får sammanlagt 3,4 miljarder kronor att dela på.
Det visar en undersökning av skattesänkningens effekter som gjorts med hjälp av statistik från SCB, Skatteverket och Riksdagens utredningstjänst.

Bland låginkomsttagarna finns bland annat varannan ung svensk upp till 29 år, och en stor andel invandrare, studerande, deltidsarbetande och pensionärer.

Var det inte i hög grad dessa som de borgerliga menade befann sig i “utanförskap”? Nu visar man från regeringen hur mycket löftet om att värna just dem var värt.

Det gäller sjukvården där vi innan valet fick veta av Fredrik Reinfeldt att inga akutsjukhus ska säljas om Moderaterna och Alliansen kom till makten. I direktsänd TV förklarade han sig mycket nöjd med att kunna säga att så inte skulle bli fallet. Vad kallar man då de förslag som förbereds till början av nästa år och som går ut på att göra det lättare att sälja ut och privatisera sjukhusen. Det är inget annat en valsvek. Den så kallade stopplagen ersätts med ny lagstiftning där privatisering och vinstintressen är honnörsord. Vi går nu från allmän sjukvård till en privat. De allmänna sjukhusen kommer på sikt att få utländska ägare med vinstmaximering som primär drivkraft för sitt ägande. Det är mycket stötande att låta skattemedel gå till privata vinster istället för till återinvesteringar i vården.

Nästa svek är den falska omsorgen om de hjärtsjuka som väntar och i vissa fall dör i kön till operation. Nu har den borgerliga alliansen beslutat att dra in de extra resurser till thoraxkliniken som den tidigare socialdemokratiska ledningen tillförde Karolinska universitetssjukhuset för att ta bort köerna till dessa hjärtoperationer. Så sent som i augusti i år varnade man från moderaterna för att patienter skulle avlida om inte extra resurser tillfördes.

Den tidigare s-ledningen har tillförde Karolinska 58 miljoner kronor extra i augusti i år, av dessa var 20 miljoner öronmärkta till thoraxkliniken. Det är dessa 58 miljoner som den moderatledda alliansen nu drar tillbaka.

Christer G Wennerholm (m) i pressmeddelande den 4 augusti 2006:
”Därefter måste hon [Inger Ros, f d socialdamokratiskt sjukvårdslandstingsråd] säkra att […] den klinik på Karolinska som utför operationerna ges de resurser som behövs. Annars kommer ännu fler patienter att avlida i onödan.

”Christer G Wennerholm (m) i pressmeddelande den 3 augusti 2006:
”Inget ska gå före hjärtsjukvården. Så enkelt är det.”

Reservation från moderaterna till Landstingsstyrelsen den 8 augusti 2006:
”Grundläggande beställning inom t ex Thoraxkirurgin uppfylls inte. Hjärtsjuka patienter har nu dött i väntan på vård […]. För dessa patienter är de långa köerna livshota
nde.”

Detta inlägg är pingat på intressant.

Andra bloggar om: Sjukvård, moderaterna, vårdköer, vård.

De allra flesta torde vara överens om den stora vikten av att bygga många bostäder. Den styrande högermajoriteten i Stockholm har lovat att bygga 15 000 lägenheter under denna mandatperiod. Det är ju bra om man nu kan hålla detta löfte? Men tyvärr ser det onekligen mörkt ut.

Häromdan kom siffror från SABO, dom allmännyttiga bostadsföretagens organisation som förtäljer att byggandet av flera tusen lägenheter ställs in dom närmaste åren. 42% av de tillfrågade företagen i SABO’s undersökning, länk SABO uppger att de har planer för nyproduktion som inte kommer att verkställas på grund av förändringar av ränte- och investeringsbidragen. Det motsvarar ungefär en en halvering av företagens planerade nyproduktion. Totalt ska det handla om så mycket som 6 000 planerade lägenheter som inte kommer att byggas de närmaste åren. För Stockholms län innebär det att byggandet minskar med totalt 1 500 lägenheter. I Uppsala låter man bli att bygga 741 lägenheter, länk ABC.

Men Mats Odell är optimist och vidhåller att regeringens långsiktiga ekonomiska politik utan subventioner ligger kvar. Han tror att det kommer att byggas ändå på något sätt.

Kontentan av dessa siffror visar alltså på att regeringen inte kommer att kunna upprätthålla en hygglig och nödvändig bostadsproduktion under denna manatperiod. Något som ger bostadsbrist och sämre utveckling för både landsbygd och storstad. Vinnarna på regeringens bostadspolitik är villaägare med högt taxerade tomter. Förlorarna är de unga i Sverige. Under de närmaste tio åren kommer drygt en miljon unga ut på bostadsmarknaden.

Detta inlägg är pingat på intressant.

Andra bloggar om: bostadspolitik, bostäder, allmännyttan, Mats Odell, fördelningspolitik.

Det prekära läget för den nya regeringen måste nästan te sig chockartat för alla hedliga högermänniskor runt om i landet. Väljare som hade hoppas så på detta regeringsskifte. Trummor och trumpeter, nu minnsan skulle det bli ”ordning på torpet”. Men triumfen kom av sig.

För en likaledes hedlig socialdemokrat som undertecknad så är det obekripligt och nästan oroväckande. Vi har en regering vars ledare står utan auktoritet och som nedvärderar lag och ordning. Totalt motsatt mot hur det lät innan valet. Alliansen har haft två år på sig att förbereda detta och ändå så vart det denna soppa. Trodde de själva inte riktigt på att uppdraget att erövra regeringsmakten skulle bära ända fram?

Krisen blottlägger överklassfasonerna, det är OK att fuska när det gäller skatt och avgifter. Regeringen tycks mena att dessa fuskande grupper av överklass inte behöver sättas åt. De riktar hellre blickarna nedåt. Åt de arbetslösas håll, norrlänningarna med hög bensinförbrukning, åt studenternas håll vars utlovade höjning av studiemedlen uteblir.

I kväll har det rapporterats i public service-tv om svikna vallöften, bensinskattehöjningen och Motormännen rasar, högre höjningar avgifterna i A-kassan än väntat och lärarna, denna viktiga grupp yrkesmänniskor rasar likaledes.

”Alliansen sade i valrörelsen att varje a-kassa i högre grad ska bära sina egna kostnader. För de flesta a-kassorna hamnar de nya avgifterna på drygt 300 kronor i månaden, enligt beräkningar från akassornas samorganisation.

Skådespelare, musiker och fiskare drabbas hårt och får avgifter på 422- 656 kronor, mot dagens avgifter på 99, 115 repektive 240 kronor i månaden”. Källa, SVT.

656 kronor i månaden, sug på den karamellen. Vem har sen råd att vara med i facket? Svenska modellen, någon?

Statsminister Reinfeldt har själv bäddat för detta läge av kris och besvärande mediabevakning. Hans Dahlqvist skriver förtjänstfullt i Aftonbladet idag om att de ”Nya moderaterna” smiter också från lagar och avgifter. Länk till artikeln.

Dahlqvist lyfter fram ett gamalt citat av Reinfeldt från Göteborgs Posten 28 december 2004:

”Gränsen mellan rätt och fel förskjuts. Det påverkar sedan den gängse synen på saker som svartjobb, civil olydnad, skatteflykt och bidragsutnyttjande.”

Reinfeldt fortsätter i samma artikel:

”girighetens kultur”; ”då våra värderingar trasas sönder och de små övertrampen inte möts av tydliga reaktioner öppnar det för den värsta formen av girighet, den rena brottsligheten.”

Civil olydnad tycks har blivit något att sträva efter i nyliberal ideologi.