Vi har dessutom också beslutat att hålla en hårdare linje vad gäller kommentarerna. Vi inför nu moderation och några regler att hålla sig till. I allt för att höja debattklimatet.

Dessa regler följer här:

1. Rasistiska, sexistiska, homofoba eller på andra sätt stötande kommentarer accepteras inte.
2. Var artig.
3. Var saklig.
4. Argumentera för din sak.
5. Rena anonyma inlägg accepteras inte. Signatur och giltig e-postadress måste anges.

Väl mött
/Redaktionen

Vad Schenström gjort eller inte gjort kan diskuteras och bör så göras. Framförallt bör det bringas klarhet i om hon som högste ansvarig var kapabel att utföra sitt uppdrag den där berömda intima kvällen. Men när Reinfeldt ifrågasätter riktigheten i att ställa frågor om detta så är han direkt illa ute. Han tycker att statssekreteraren på intet sätt gjort något fel, han rent av bagatelliserar det hela.

Det handlar om förtroende och det handlar om krishantering, både i smått och i stort. Reinfeldt misslyckas här på alla plan.

Slutsatsen måste idag bli att Reinfeldt är ordentligt skadeskjuten. Vad värre är, förtroendet för landets krishantering har fått sig en ordentlig törn. Det märkligaste är ändå att det den här gången inte krävdes en katastrof i form av en Tsunami med många tusen strandsatta svenskar på andra sidan jorden för att få högste ansvarig statssekreterare i statsrådsberedningen på fall. Allt som krävdes var en puss på en krog.

DN, SvD

[Uppdaterat]

Läs Mats Wiklunds ledare i DN. En kritisk analys av Reinfeldts första år vid makten.

Den centrala frågan, den springande punkten, rör hans ledarskap och omdöme. Under den hittillsvarande mandatperioden har det prövats vid några tillfällen och resultatet kan inte beskrivas som förtroendeingivande.

[/Uppdaterat]

Detta inlägg är pingat på intressant.

Andra bloggar om: Fredrik Reinfeldt Ulrica Schenström krishantering moderaterna regeringen.

I våras försökte Reinfeldt reparera detta genom sin turné runt omkring på kommunalarbetsplatser - något som gjorde att Stockholmsmedia började undra om Sverige hade någon statsminister eftersom han var på orter journalisterna bara sett på vykort. Han var på mytomspunna platser som Sandviken, Ludvika, Nässjö och Luleå medan ministrarna fick sköta ruljansen. Det hjälpte inte upp opinionssiffrorna, så finansministern fick sätta yxan i ytterligare en helig ko - försvarspolitiken.

Och sedan körde the dynamic duo Reinfeldt&Borg en ny repis av sitt gamla succénummer “De Nya Moderaterna”. Under några välregisserade dagar har vi nu återigen fått se moderater vara fullständigt ohämmat principlösa och tala väl om miljöskatter, kollektivavtal och homoäktenskap. Det återstår att se om någon fortfarande går på den enkla.

Med sina dryga 500 000 medlemmar - varav dryga 80 procent är kvinnor - är Svenska Kommunalarbetareförbundet en jätte. För det mesta är denna jätte dock försatt i en tämligen djup sömn.

Sverige skulle inte kunna fungera en enda dag utan Kommunals medlemmar. De vårdar våra gamla, sjuka och funktionshindrade, de tar hand om våra barn, de släcker bränder och kör ambulanser, de lagar mat i skolor, sjukhus, äldreboenden och förskolor, de sköter om offentliga lokaler, gator och parker. När kommunalarna får nog stannar Sverige.

Jag har inte bloggat så mycket hittills i höst eftersom jag varit fullt upptagen med politiskt basarbete. Mycket av tiden har gått åt till att leda fackliga medlemsutbildningar, inte minst för kommunalare. Det har stärkt mig i min bild att även om många förtroendevalda i Kommunal gör ett fantastiskt arbete, så finns en oerhört stark frustration bland medlemmarna över att deras förbund inte driver deras frågor med tillräcklig intensitet.

Kommunal skulle kunna göra så oerhört mycket mer för att lyfta fram medlemmarnas situation i den offentliga debatten och sätta hårt mot hårt för att förbättra offentliganställdas usla anställningsvillkor. I stället har Kommunal ända sedan Lillemor Arvidsson tackade för sig varit lama i debatten om privatiseringar och osynliga i debatten om den ekonomiska politiken. För mig är det en gåta att Kommunal inte tar fram rapporter och kampanjar för att vi måste anställa fler i offentlig sektor för att investera i det mänskliga kapitalet. Det är också uppenbart för alla som studerar den norska modellen att det faktum att norska Kommunal (Fagforbundet) är mycket mer politiskt tydligt och aktivt än sin svenska motsvarighet är en viktig bidragande orsak till att Norge har ett annat politiskt läge än Sverige.

Nu verkar det som att jätten är på väg att vakna. Nu ringer Ylva Thörn i klockorna och uppmanar medlemmarna att “gå till motattack” mot en regering vars politik “med kirurgisk precision” slår hårdare mot kommunalarna än mot alla andra. Och det handlar inte om ett enda möte - det handlar om veckovisa protestmöten på Mynttorget i samband med regeringsluncherna och om landsomfattande protestmanifestationer en gång i månaden. Man protesterar mot “En omvänd Robin Hood politik som tar från arbetslösa, föräldralediga, sjukskrivna och pensionerade och ger till dem med fina villor och höga inkomster.”

Är det något regeringen är helt desperata om just nu så är det lite lugn och ro. Att få lite regerandets grå vardag, lunket där man kan leverera en reform här, en skattesänkning där, och successivt få folk att acceptera att folkhemmet styrs av en borgerlig regering. Vad de absolut inte vill ha är att Sveriges största fackförbund förklarar krig mot dem och går ut i landsomfattande protestmöten. Men det bästa med Ylva Thörns artikel är ändå att det ger hopp om att Kommunal äntligen ska kunna väckas till liv igen.

Fler företag än de statliga bör skonas från bonuseländet och om hur girighetens mekanismer ser ut nuförtiden på den svenska finansmarknaden, skriver Leif Pagrotsky fd. utbildnings- och kulturminister i sin krönika “Slå vakt om bonusfriheten“.

Läs mer här.

Dåvarande MUF-ordförande Fredrik Reinfeld lägger ut texten om den generella välfärdsstaten. Tack Martin Tunström för tipset.

Detta inlägg är pingat på intressant.

Andra bloggar om: Fredrik Reinfeld, välfärdsstaten.

LO-tidningen kan idag rapportera om finansdepartementet som i egna beräkningar konstaterar att lågavlönade är den nya budgetens förlorare.

”Effekterna av regeringens åtgärder i år och nästa år har en tydlig fördelningspolitisk profil. Förlorarna är de med låga inkomster. Inkomstspridningen kommer att öka, och till och med överskrida toppåret 2000. Även andelen personer med svag ekonomi ökar i takt med att ersättningsnivåerna minskar. Förändringen av välfärdssystemet påverkar också hushållen kraftigt när en person går från heltidsarbete till arbetslöshet eller blir sjuk.”

Men enligt regeringen är försämringen bara tillfällig. Regeringen hoppas på att ”sänkningen av ersättningsnivåerna ska leda till ekonomiska drivkrafter att arbeta”. Arbetslösa och sjuka kommer tidigare till jobb även om det är till lägre lön.

Läs gärna också: artikeln “Alliansens hemliga mål är att försvaga facket”, 28/9 2007

Detta inlägg är pingat på intressant.

Andra bloggar om: Regeringen, LO, fördelningspolitik. arbetslösa, välfärdssystemet, inkomstspridning.

Vad som görs på hemmaplan är viktigt. Viktigt för miljö och klimat naturligtvis men också viktigt för trovärdigheten. Därför ekar det väldigt falskt när regeringen säger sig gå ut och satsa en 1,1 miljard på klimatet. När man i själva verket samtidigt sparar 2,7 miljarder för mandatperioden.

Detta är falsk marknadsföring så det skriker om det. Med falsk marknadsföring och populism försöker man vinna fördelar i opinionen.

Regeringens satsningar
2008: 275 miljoner
2009: 432 miljoner
2010: 380 miljoner
Totalt: 1 087 miljoner

Regeringens besparingar
2008: -238 miljoner
2009: -1101 miljoner
2010: -1361 miljoner
Totalt: -2 700 miljoner

Netto 2008-2010: -1 613 miljoner

Källa: Miljöpartiet och Mikaela Valtersson.

Utöver besparingarna på klimatåtgärder satsar regeringen tre miljarder på tre år på miljö- och energiskatter. Den tidigare regeringen med samarbetspartier satsade hela tre miljarder kronor på grön skatteväxling - varje år.

En annan tydlig indikation på att man inte alls satsar på klimatet och miljön är frågan om Brommaflygets vara eller inte vara. Huvudstadens moderater låtsas inte veta något om flygets stora miljöpåverkan. Under mycket tveksamma former driver man igenom ett nytt avtal för Bromma flygplats och man låser frågan i hela 30 år då det inte tas med någon uppsägningsklausul i avtalet. När tar Reinfeldt ta sina kollegor i huvudstaden i örat och påpekar att detta går naturligtvis inte ihop med satsningarna vi gör på klimatet?

Vad är det för demokratisyn som styr den politiska ledningen i Stockholm när den i tysthet och med stor brådska driver igenom ett nytt avtal, som ska träda i kraft redan om drygt tre månader med 25 % utökad flygtrafik över stan? Det nuvarande avtalet löper annars till 2011.

En 25% höjning av flygtrafiken innebär att från dagens 65 000 flygrörelser per år får vi 80 000 flygrörelser. På 25 år beräknar man att flygets miljöpåverkan fördubblas. Detta över en storstad med tusentals berörda och drabbade.

Så här långt saknar regeringens och moderaternas miljö och klimatpolitik helt trovärdighet. Än värre är att man försöker bluffa väljarna med falsk marknadsföring.

Detta inlägg är pingat på intressant.

Andra bloggar om: Moderaterna, miljöpolitik, Fredrik Reinfeldt, regeringen, klimatfrågor.

Oppositionspartiernas ledning över regeringsalliansen fortsätter att växa.
Enligt det skandinaviska opinionsföretaget Sentio Research har socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet nu stöd av 56,6 procent av väljarna, mot 37,7 för regeringspartierna. I augustimätningen var avståndet 55,6-39,2.

Samtidigt sjunker stödet för moderaterna, kristdemokraterna och centerpartiet. Kristdemokraterna hamnar på nytt under fyraprocentsspärren för riksdagen med 3,6 procent, och moderaterna får sin lägsta siffra sedan valet med 21,4 procent. Se DN.

Med andra ord borde ilskan och förtvivlan i filmen ovan mera vara något för Alliansens supportrar. Men det visar gott, tycker jag att vi tar vårt oppositionella arbete på fullaste allvar.

Tack Luciano för filmtipset.

Detta inlägg är pingat på intressant.

Andra bloggar om: Opinionsmätning, Alliansen, regeringen.

Kontentan av höstens budget kan sägas vara detta:

Blir du sjuk eller arbetslös riskerar du att få problem. Försök spara 1 000 kronor i månaden och ha 50 000 kronor på banken.

Dessa hjälpsamma tips kommer från Maria Croft i gårdagens DN, ej på nätet. Med andra ord så har du stora problem om du är sjuk eller arbetslös. För artikeln kan knappast anses giltig för personer som lever i så kallat utanförskap. Vi är ordentligt på väg, allt enligt den liberala modellen bort från den generella välfärden.

Ett år efter valet har regeringen sänkt skatterna med 65 miljarder. De tio procent som tjänar mest får en tredjedel av pengarna. Jobben har blivit fler men utanförskapet består. 4.494 miljoner kronor - så mycket kostade försörjningsstödet första halvåret 2007. Det är nästan exakt lika mycket som förra året. DN. Långtidsarbetslösheten bland ungdomar ökar snarare än minskar trots högkonjunkturen. Nu stiger dessutom räntorna, matpriserna och inflationen. Regeringen höjer bensinskatten och pensionärerna får en högre skatt.

Den sänkta ersättningsnivåerna och de kraftigt ökade egenavgifterna har lett till att över 300 000 hittills har lämnat a-kassan och står utan ett ekonomisk skydd vid arbetslöshet.

Allt detta sker i en sällan skådad högkonjunktur. Orättvisan i detta är svår att förklara för regeringen Reinfeldt. Det går inte ihop därav de historiskt låga siffrorna för regeringen. Folk är inte dumma. Det går att lura dem en gång, en andra gång är det bra mycket svårare.

Detta inlägg är pingat på intressant.

Andra bloggar om: Sjuk, arbetslös, regeringen, budget, skatter, utanförskap och högkonjunktur.