Oppositionen.se

Så har då privatiseringarna av de statliga företagen börjat genomföras. Mats Odell sålde teliaaktier för 18 miljarder kronor till ett antal stora köpare, de flesta från USA och Storbritannien.

Jag tror många blev överraskade av resultatet. Finansmarknaden hade längtat så efter denna godbit att ett glädjeskutt vore den självklara reaktionen när det nu blev konkret affär. Men istället blev det ju en flopp.

Affären genomfördes så illa att aktiekursen rasade rejält. Sedan utförsäljningen blev känd den 2 maj har Telias ägare förlorat 20 miljarder kronor på att kursen har pressats ner av det nya utbudet. Staten förlorade ett belopp som motsvarar kostnaden för all utbildning vid universitet och högskolor i hela landet i en hel termin.

Erfarenheterna av denna första lilla tå i privatiseringsbassängens kalla vatten kanske ger en föraning om vad som väntar. Få politikområden uppvisar en sådan skarp kontrast mellan den glättade, ideologiskt och politiskt präglade idyllen och den realt existerande ekonomiska verkligheten.

Själv ser jag med nervositet fram emot fortsättningen. Kommer Telia så småningom att bli en anonym del av Deutsche Telekom? Eller kanske Telenor? Eller slås ihop med Turkcell som de ryska delägarna sägs önska?

Och kommer SBAB att leva kvar som giftig prispressare på bolånemarknaden eller kommer allt att återgå till det gamla, sömniga läget utan konkurrens och med högre boräntor för alla? Och vem skall ta över förarplatsen i Nordens största bank Nordea? Någon av dagens mäktigaste sfärer som ökar maktkoncentrationen i Sverige än mer? Eller blir det någon kontinental jätte som slukar den?

Det svåraste provet kommer att gälla Vin & Sprit. Där finns målkonflikter som blir extra svåra att hantera. Omsorgen om skattebetalarnas intressen kräver att den som betalar högst får ta över. Men då vet vi vad som händer: Den som har råd att betala bäst är den som kan få upp spritförsäljningen mest. Och det kan man göra enklast genom att gå över till en mer aggressiv marknadsföring än vad Vin & Sprit velat begagna sig av hittills.

Man kan börja rikta reklamen direkt till ungdomar, och börja sälja sötad alkoläsk för att få unga flickor på kroken, som Bacardi gör. Och man kan börja använda idrotten för att få flaskan att bli förknippad med hälsa och god form, som Carlsberg gör. Och man kan likt Marlboro försöka skapa bilden av en frisk och sund livsstil som bygger på spriten. Och man kan börja använda Absolut som namn på andra produkter, alltifrån solglasögon, sportkläder och parfym till mineralvatten och läsk, så att man blir påmind om att det vore trevligt med en drink lite oftare.

Sådant kan man som köpare göra för att kunna höja budet. Men hur skall regeringen hantera det? Skall regeringen säga att man vill ha låga bud och gärna avstår 10 miljarder kronor för att ta sitt ansvar?

Ja, se där några spännande frågor som socialministern Hägglund och biträdande finansministern Odell kan diskutera på något partimöte. Hoppas den kristna etiken kan vara till någon vägledning i deras svåra val.

För mig är det enklare. Jag tycker att Sverige har för få långsiktiga och starka ägare. Vi behöver fler, inte färre. De borgerligas linje är ideologisk och politiserad och är till skada för näringslivets utveckling i Sverige. Och vansinnigt dyr för skattebetalarna.

Leif Pagrotsky

Denna krönika är också publicerad i Göteborgsposten.