InläggSlå vakt om bonusfriheten
De senaste dagarna har vi fått se närbilder på hur girighetens mekanismer ser ut nuförtiden på den svenska finansmarknaden. I fredags riktade Finansinspektionen unikt stark kritik mot Carnegie, en anrik bank med säte i Ivar Kreugers kontor i Stockholm men med rötterna i sockerbruket och porterbryggeriet vid Klippan i Göteborg.
Mer än en halv miljard kronor hade diktats ihop som vinster just den dag som bonusarna skulle räknas fram. Ledningen och massor av anställda fick ännu fler miljoner i extrabonus och alla var glada. Kontrollerna var dåliga och slumpmässiga, ingen hade något tydligt ansvar och de som hade ansvar för granskningen hade ingen kompetens enligt finansinspektionens klarspråk. Som van läsare av myndighetssvenska måste jag säga att detta fick mig att baxna, det var nog det tuffaste jag har läst en svensk jurist skriva.
Förhållandena i Sverige de senaste åren har varit fantastiska för finansbranschen. Men tillväxt i europeisk toppklass år efter år, rekordhöga vinster och låga räntor med de affärsmöjligheter och jättebonusar detta automatiskt erbjöd räckte inte. Mycket ville ha mer.
I centrum för hela skandalen står systemet med bonusar, som här utformats för att göra det enormt lönsamt att kamma hem en lönsam spekulation, men som också gör det frestande att dra en vals. De är så krångligt konstruerade att de knappast går att förstå och ännu svårare att kontrollera, som styrinstrument gör komplexiteten att de blir så gott som oanvändbara.
Som näringsminister drog jag slutsatsen att bonusar till ledningen i företagen inte bidrog till lönsamhet och långsiktighet, och att de kunde tas bort för VD i de statliga företagen och begränsas kraftigt för andra.anställda. Det var ett av mina bästa och mest lyckosamma initiativ. De statliga företagen är nu en ö av bonusfrihet i ett i övrigt belastat näringsliv. Ledningen kan koncentrera sig på företagens långsiktiga utveckling utan att snegla på tillfällig börsnervositet eller frestas av kortsiktiga manipulationer av olika slag.
Av det som hänt måste vi dra viktiga lärdomar. En är att vi måste slå vakt om bonusfriheten. De statliga företagen är nästan helt befriade från bonusar, nu skall de åter ut i bonusträsket.
Maud Olofsson har annonserat att hon gillar bonusar och vill återinföra dem i de statliga företagen. Jag hoppas att även hon nu vaknar av det som hänt
Den viktigaste lärdomen gäller inte Mats Odells allmänt dåliga omdöme att utse fel medarbetare. Inte heller att han valt en statssekreterare för den viktiga finansmarknaden som är under utredning av den finansinspektion han själv skall vara överordnad, eller att han när detta skrivs ännu inte ens har visat att han förstår problemet.
Den viktigaste lärdomen gäller istället bonusarna. Vi har fått se ett tydligt bevis på hur farliga dessa kan vara för finansmarknaden. Kombinationen av exceptionella drivkrafter och frestelser, exceptionella kontrollproblem och exceptionellt stora värden har tillsammans blivit en häxbrygd som utgör en fara för det finansiella systemet. Fler företag än de statliga bör skonas från bonuseländet.
Min slutsats är att Finansinspektionen bör ta sin egen hårda kritik på allvar och utforma regler som begränsar bonussystemen i den svenska finansbranschen. Helst innan vi drabbas av en svensk bankkollaps som den som tog livet av Englands äldsta bank, Barings, för några år sedan.
Leif Pagrotsky, 071003
Denna krönika är också publicerad i Göteborgsposten..